Cytotec är sedan länge godkänt för behandling av magsår. Vid många kvinnokliniker, bland annat den i Gävleborg, används medlet också för att sätta i gång förlossningar och aborter.

Denna användning har kritiserats för att medföra risker. I USA har läkemedelsmyndigheten gått ut med en varning mot att använda Cytotec vid förlossning, efter uppgifter om dödsfall och livmödrar som brustit.

Läkemedelsverket i Sverige har utrett frågan och uttalade nyligen att den inte kan rekommendera användning av medlet vid förlossningar. Orsaken är dock inte att de ser medlet som riskabelt – studier talar tvärtom för att det är säkert och effektivt – utan för att användning vid förlossning inte kan prövas eftersom tillverkaren inte ansökt om det.

– Det här ändrar inget för vår del. Vi har använt Cytotec länge och har goda erfarenheter av det. Det är inte mer riskabelt än andra liknande preparat, säger Ingegerd Lantz, verksamhetschef vid kvinnosjukvården i Gävleborg.

Cytotec används vid cirka åtta-tio procent av alla förlossningar i Gävleborg.

– Det är många läkemedel i sjukvården används ”off-­label”. Det betyder inte att de är oprövade. När det gäller Cytotec kan vi luta oss mot flera vetenskapliga ­studier, säger Ingegerd Lantz.

Polisen grep senare en 43-årig man som också anhölls efter förhör, misstänkt för misshandeln.

Det var förra hösten som landstinget i Gävleborg anlitade den pensionerade läkaren Erik Hemmingsson från Uppsala som ”medicinsk rådgivare” vid barnsjukvården.

Bakgrunden var den turbulens som rått inom verksamheten under en lång tid. Chefer hade kommit och gått. Missnöje med arbetsmiljön grodde. Bristen på barnläkare var prekär.

Erik Hemmingsson är en av Sveriges mest erfarna sjukhuschefer med uppdrag som chef som Södersjukhuset, chef för Akademiska sjukhuset i Uppsala och landstingsdirektör i Uppsala på meritlistan.

Erik Hemmingsson hyrdes in via konsultbolaget Ledningsbolaget och kostade landstinget 198 000 kronor per månad i tio månader. Nu är uppdraget avslutat och Hemmingsson har lämnat Gävleborg. Själv vill han inte kommentera sina insatser.

– Det jag kan säga är att det var ett trevligt jobb. Jag blev väl mottagen och hade bra relationer. Jag gick därifrån med glatt sinne, säger han.

Erik Hemmingsson hade som föresats att rekrytera nya specialistläkare. Med sitt breda kontaktnät i Sverige trodde han sig kunna locka barnläkare till Gävleborg. Detta lyckades han inte med.

Landstingsdirektör Svante Lönnbark, som initierade köpet av Hemmingssons tjänster, ser det inte som något misslyckande.

– Nej, det var orealistiskt att tro att man under den turbulens som var få hit nya läkare. Jag hade inte de förväntningarna, säger han.

Hemmingsson bidrog däremot till att kontakter togs med sjukhus utanför länet och att kliniken därmed kunde få tag i fler tillfälliga läkare, menar Lönnbark. Under en period köpte kliniken extern hjälp för att bemanna sina jourer.

Hemmingsson har också skapat ökad stabilitet i ledning och verksamhet och därmed lagt grunden för en mer lyckosam läkarrekrytering framöver, anser Lönnbark.

– Det är klart att det här var en kostnad på rätt hög nivå. Men som jag ser det hade vi inget att välja på, säger han.

Från läkarfacket välkomnade man att klinikledningen förstärktes med en läkare. Men det är svårt att i dag se några konkreta resultat av Hemmingssons insatser, anser Fredrik Sewon, barnläkare och representant för läkarfacket.

– Han var en klok man som kom in med bra åsikter. Men han hade inte mandat att förändra så mycket, säger han.

Margreth Rosenberg, verksamhetschef för barnsjukvården, säger att hon som nytillträdd chef utan bakgrund i barnsjukvården haft ett bra stöd av Erik Hemmingsson.

Hon vill också betona att han under sin tid förbättrade strukturen för ST-läkarnas utbildning, något som är viktigt ur rekryteringssynpunkt.

Kliniken har fortfarande brist på egna läkare och måste delvis förlita sig på hyrläkare. Arbetet med rekrytering går vidare.

– Det är ett ständigt arbete, säger Margreth Rosenberg.

Endast tre elever pluggar eventteknik på Polhemsskolans el- och energiprogram. Men det har sina fördelar att vara få – när de bygger scener och rattar tekniken fyller alla en viktig funktion.

– I dag var det två tjejer som sjöng. Jag och Lina skötte mixningen och ljudet medan Emma stod för ljuset, säger Daniel Pacheco.

För en vecka sedan fick hans klasskompisar stå för tekniken när han själv sjöng och spelade gitarr i Café Draken på Polhemsskolan.

– Det är musiken som har gjort mig intresserad av den tekniska biten, säger han.

Så är det för de övriga två i klassen också.

– Jag gillar Sabaton både för musiken och för allt runtomkring. Pink Floyd har också haft coola scenbyggen, säger Emma Gabrielsson.

– Det vore häftigt att följa med något stort band på turné. Eller jobba med Melodifestivalen eftersom det är en så stor produktion, säger Lina Persson.

Lärarna Per Frid och Bosse Löf har båda lång erfarenhet i branschen – Per som ljudtekniker och Bosse som DJ. De konstaterar att antalet eventteknikprogram på svenska gymnasieskolor är lätträknade.

– Det innebär att det borde finnas gott om jobb. Det vanligaste är att man frilansar och alla jag känner i branschen har att göra, säger Bosse Löf.

– Att mjukstarta med tre elever känns bra, nästa år tror jag att vi kommer upp i tio. Men fler än så behöver det inte bli, det får inte bli för många som går i ut samhället och konkurrerar om jobben samtidigt, säger Per Frid.

Och om de vill läsa vidare?

– Eleverna får grundläggande behörighet. Till landets ledande ljudteknikerutbildning på Musikhögskolan i Piteå har de intagningsprov, så där kan våra elever ligga bra till, säger Per Frid.

När scener byggs och tekniken ska rattas fyller alla i klassen en viktig funktion. På bilden syns Lina Persson, Daniel Pacheco och Emma Gabrielsson.

Då mannen vid gripandet var för berusad för att förhöras så lades han in på tillnyktring och kommer att höras under lördagsmorgonen.

24-åringen är misstänkt för hot mot tjänsteman och olaga hot.

Appen, som heter "Mina sidor", är gratis och gör det även möjligt att se status i olika ärenden, läsa meddelanden och hålla koll på utbetalningar.                    
Av säkerhetsskäl krävs det mobilt bank-id för att få tillgång till alla funktioner.

Vid årsskiftet skulle korttidsplatserna på Bomhusgården stänga. Alla korttidsplatser skulle samlas på Bergmästargården, som håller på att omvandlas från äldreboende till korttidsboende.

Nu konstaterar omvårdnadsförvaltningen att Bomhusgårdens 23 platser behövs och vill ha 20 miljoner kronor extra av kommunen till korttidsplatser nästa år. De 21 lägenheterna på Bergmästargården som i dag fungerar som äldreboende behöver fortsätta att göra det.

Bomhusgårdens korttidsplatser ska vara kvar åtminstone mars ut. Var korttidsplatserna sedan ska finnas tittar förvaltningen på nu, men vilka alternativen är vill uppdragschef Lena Isokivelä inte säga.

De flesta korttidsbor väntar på äldreboende. På senare tid har kön växt, något GD berättat.

Furugården som öppnar i februari innebär inga nya platser utan ersätter Björkegrenska gården, men planerna på att göra om Bomhusgården är fortfarande aktuella.

– Det är vår dröm att få till ett modernt äldreboende i Bomhusgården, säger Lena Lundgren, S, ordförande i omvårdnadsnämnden.

Om allt går i lås tror hon att de kan börja renovera efter sommaren och ha det inflyttningsklart vid nästa årsskifte, men hon betonar att det är en gissning.

Hon samtalar också med ett privat företag om att bygga både äldre- och gruppboende, men vill inte säga mer innan det är klart.

Den mångåriga bristen på lägenheter för funktionsnedsatta kvarstår. Utbyggnadsplanerna har inte kunnat förverkligas, bland annat på grund av tomt- och lägenhetsbrist.

Lena Lundgren lovade i december i fjol krafttag, men fortfarande har 21 Gävlebor väntat mer än tre månader på grupp- eller servicebostad, nästan lika många som då. 19 funktionsnedsatta har fått plats i andra kommuner.

– Jag vill absolut inte ha det så, säger Lena Lundgren, som tog initiativ till ett möte med alla berörda.

Hon vågar inte säga när platsbristen är bortbyggd.

– Vad jag förstår är det på rull, men så långt som att sätta spaden i backen har vi inte hunnit.

I bilen satt även två andra pojkar i 16- och 18-årsåldern. Alla tre fördes till sjukhus med lindriga skador.

En anmälan är upprättad gällande rattfylla, tillgrepp av fortskaffningsmedel samt olovlig körning.

– Det resulterade i fler frågor än svar, säger Mikael Ybert, ordförande för Pappers avdelning i Skutskär.

I veckan meddelade Stora Enso att företaget tänker göra sig av med 500 anställda i Europa i jakten på bättre lönsamhet. I Skutskär rör det sig om 60 tjänster som ska bort och i går kallades fackförbunden till en fördjupad information med företaget.

– Vi fick bland annat se utredningen som konsultfirman har gjort, men det resulterade i fler frågor än svar, säger Mikael Ybert, ordförande för Pappers avdelning.

Vad var det som väckte frågor?

– Lösningar som de tänkt sig kring en del grejer. Vi måste sätta oss ned och titta igenom rapporten och sen får ledningen förklara närmare.

Var det tal om vilken typ av tjänster som ska bort?

– Ja, de har kommit in på det.

Uppgifter som nämnts är att 35 av de hotade tjänsterna finns på golvet, medan resterande 25 berör tjänstemän. Men om det stämmer vill Mikael Ybert inte kommentera.

– Det är ett rykte som går, mer vill jag inte säga.

Hela torsdagen ägnade Pappersordföranden åt att gå runt i fabriken och prata med medlemmar.

– Det är helt klart många som är oroliga. En hel del vill veta hur de ligger till på las-listan, men vi är inte i närheten av att titta på det än.

Med på informationsmötet var förutom Mikael Ybert även representanter från Unionen och Akademikerförbundet.

Sporten bedrivs på specialbyggda, eldrivna stolar med ett klubblad längst fram, och är en av få sporter där en funktionsnedsättning är en fördel.

– I det här fallet är det jag som har en funktionsnedsättning, säger Christer Ring, ledare i idrottsklubben Heros i Gävle.

– De snurrar bort mig hur lätt som helst, säger han om elhockeyspelarna i föreningen, alla med vana av att köra en permobil.

Den eldrivna stolen har en topphastighet på 14 kilometer i timmen, dubbelt så snabb som en permobil.

– Det går fort, säger Kajsa Berner förtjust.

Heros tog upp sporten på sitt program 2010 och har nu sju elstolar tillgängliga. Stolarna kostar nästan 100 000 kronor styck, och fonder och sponsorer har hjälpt klubben till inköpen.

Det finns 70 aktiva spelare i landet i åtta klubbar. I Danmark finns det seriespel i sporten, men i Sverige än så länge bara en cup-turnering. Målet är att så småningom få elhockey godkänd som paralympisk sport.

– men det ligger nog ganska långt fram i riden, säger Christer Ring.

Men förslaget till nästa års kommunbudget innehåller effektiviseringskrav på 56 miljoner kronor.

De rödgröna majoritetspartiernas förslag till kommunbudget för 2013 bjuder på få överraskningar.

Det mesta av innehållet är känt sedan budgetramarna spikades i somras, bland annat att kommunen satsar 15 miljoner kronor extra på att förbättra Gävles fritidshem.

Kommunen har tidigare fått kritik av Skolinspektionen för sin fritidsverksamhet.

Även andra satsningar ligger fast, som ett nytt gruppboende för personer med funktionsnedsättning, ett nytt boende inom socialtjänsten för personer med dubbeldiagnos samt höjda anslag till konserthuset och symfoniorkestern.

Samtidigt har bland annat tekniska nämnden flaggat för att det behövs mer pengar till skötsel av stadsmiljön, och Lärarförbundet skriver i ett brev till kommunfullmäktige att lärarlönerna borde höjas rejält de kommande åren.

Men eftersom konjunkturläget väntas bli sämre samtidigt som investeringsbehoven är stora ser de flesta nämnderna i stället ut att få ett sparbeting på 1,5 procent av anslagen nästa år.

Sammanlagt måste kostnaderna minska med 56 miljoner kronor.

Kommunbudgeten ska godkännas av kommunstyrelsen på tisdag och av kommunfullmäktige den 26 november.

Bilisten har troligtvis kört av vägen på grund av det hala väglaget. Två vuxna och två barn färdades i bilen varav en vuxen och ett barn fick föras till sjukhuset med lättare skador.

Han stod ute på torget och visade förbipasserande vad som ryms i en bil och vilken utrustning som används under ambulansfärden.

– Det är riktigt många som har funderingar.

Inne i Flanörgallerian stod kollegan Per Hansson och demonstrerade hjärtstartare och hjärt-lungräddning. Hjärtstartare som kan rädda liv finns numera på flera offentliga platser i Gävle, bland annat just i gallerian.De innehåller en tydlig instruktion och ingen ska behöva vara rädd för att använda den.

– Du kan inte göra fel, säger Per Hansson.

Sven-Olof Ekman
Ekonomireporter
Gefle Dagblad
026 – 15 96 42
svenolof.ekman@gd.se

En vinnarskalle hatar att förlora, om det så är plockepinn.
Alla elitidrottare hatar att förlora, det kommer med yrket, men det finns naturligtvis grader i helvetet. Vinnarskallarna är inte svåra att känna igen, det är oftast dom som omringar domaren efter slutsignalen, eller är grinigast i omklädningsrummet, även när det gått en stund.

Jag tänker på det där när jag står ute på gatan och lirar landhockey med mina tvillingpojkar, fyra år gamla. Tvilling A bryr sig inte alls hur det går, han vill att det ska vara träning och ingen tävling. Tvilling B har en lite annan inställning. För att yttrycka det milt.
Kanske skickar jag fel signaler när jag säger: ”Du vet väl att det viktigaste inte är att vinna, det viktigaste är att vinna stort.”

Vid ställningen 9–9 tänker jag i alla fall att jag ska lära honom något om livet, något han kan ha nytta av, något han kommer tacka mig för i framtiden. Grabbarna är Brynäs. Jag får vara Italien, eller om jag har riktig otur, Djurgården.

Men i stället för en patetisk målvaktsinsats av den italienska målvakten gör jag det som varje annan småbarnsförälder drömmer om i samma situation – jag sätter den i krysset. Stenhårt. Springer ett ärevarv runt bilen, går ner på knä och skriker ”SM-guuuuuuld!” allt vad jag orkar.

En av dom skrattar. Den andre ligger redan på trottoaren. Tårarna sprutar. Och han kvider, så det skär i hjärtat. ”Jag förlorade, Brynäs förlorade. Brynäs förlooooorade.” Han vill inte resa på sig, och jag ser Årets pappa-pokalen flyga all världens väg.
Tänker att det går över. Det gör det inte. Så jag kryper till korset, sätter mig bredvid, petar på honom och säger: ”Du, vi har inte spelat finalen.”

Så då gör vi det, spelar finalen. Han vinner klart med 10–3, allt är frid och fröjd, och vi går in och fikar.

Tänker att han måste ha vinnarskalle, och det är ju bra. Den brutala verkligheten får han upptäcka själv.

Erik Illerhag

Forwarden Andreas Thuresson har haft sina chanser – men missat.
Ett straffmål, i premiären hemma mot Växjö, var allt han mäktat med inför matchen mot Luleå i Läkerol Arena.

Efter fredagens träning fick han chansen att berätta om sin måltorka och varför Brynäs bara lyckats göra två mål på de tre senaste matcherna.

• Det gav resultat.

– Jo, det var lite komiskt, säger Thuresson med ett leende.
Thuressons första spelmål i elitserien den här säsongen betydde 2–2 i en tempostark och sevärd match som avgjordes på straffar.

– Det var ett skitmål. Jag fick en hård passning från Nordquist och sedan försökte jag bara styra upp pucken högt i målet. Det gick vägen, säger Thuresson, som nu kan lägga måltorkan bakom sig.

– Visst har det varit lite frustrerande. Jag hoppas att det släpper ordentligt nu.

Trots fyra raka förluster är Thuresson inte särskilt orolig inför fortsättningen.

– Jag tycker inte att vi har spelat dåligt i någon av de senaste matcherna. Det är bara det att vi har svårt att hänga dit puckarna. Vi måste göra fler mål i spel fem mot fem, fyra mot fyra och allt vad det nu är, säger Thuresson och fortsätter:

– Nu blev det en poäng och det här var ett steg framåt. Om vi spelar så här och även gör fler mål, då är vi svårstoppade.

Trafik framför mål är en nyckel till att öka målproduktionen, enligt Thuresson.

– Vi skapar mycket, men kanske kan vi ha trafik framför mål oftare. Det är ofta så vi får målen, till exempel vid Codys 1–0-mål.

Thuresson hade också ett gyllene läge att bli matchvinnare i förlängningen, då han fick friläge efter att Ryan Gunderson slagit en utmärkt passning.

– Tyvärr fick jag inte kontroll på pucken, konstaterar Thuresson, som också passar på att hylla sin lagkamrat längst bak.

– "Honken" gjorde en stor match och räddade oss flera gånger.

I går presenterade sig även backen Cody Franson på riktigt, när han stänkte dit sitt första mål i Brynäströjan.

– I sjätte matchen fick jag äntligen göra mål. Det dröjde lite längre än vad jag hade hoppats på. Jag hoppas att jag kan fortsätta på samma väg nu och hjälpa laget, säger kanadensaren, som hittade rätt med ett handledsskott från blålinjen i power play.
Och det var just Andreas Thuresson som assisterade Franson.

– Jag fick en perfekt passning och sedan var det bra skymning framför mål, säger Franson.

• Vad säger du om förlustsviten ni är inne i?

– Ärligt talat, vi har spelat bra och då är det svårt att bli upprörd.

Anders Lindbäck har sedan lockouten blev ett faktum tränat med Brynäs, men utan att haft möjlighet att spela några elitseriematcher. Brynäs har stoppat korttidskontrakten och när framtiden fortfarande är oviss vad gäller NHL-säsongens vara eller icke vara, så tar nu Tampa Bay-målvakten möjligheten att spela spela matcher – i Finland.
Lindbäck har skrivit på för Ilves i den finska högstaligan.

– Jag vill ju fortfarande prestera och utvecklas. Det ger inte så mycket att bara träna, jag vill ju spela matcher också. Därför var det här en bra lösning, säger Lindbäck till Sporten.

I Ilves får han bland annat den förre Brynäsmålvakten, Markus Korhonen, som målvaktstränare.

LINUS NORBERG

Sedan NHL-lockouten blev verklighet har Anders Lindbäck tränat med Brynäs. Men eftersom klubben säger nej till korttidskontrakt har möjligheten till elitseriespel inte funnits för målvakten som inför säsongen skrev på ett envägskontrakt med NHL-laget Tampa Bay.

Nu får han däremot spela igen – i finska bottenlaget Ilves, sist i SM-liiga.

– Jag är jättetacksam att jag fått träna med Brynäs, men i slutändan ger inte det så mycket. Man vill ju spela matcher och utvecklas, säger Lindbäck till Sporten.

Redan tidigt i dag flyger han till Finland, dit gamla Brynässpelare lockade honom. I Ilves är Vesa Viitakoski, som spelade i Brynäs mellan 2004-06, tränare och målvaktstränaren är gamle Brynäsmålvakten Markus Korhonen.

– Jag har pratat mycket med Korhonen, det gjorde så klart mycket att han är målvaktstränare där. Jag känner ju honom sedan min tid i Brynäs, han var lite som en mentor till mig när jag började komma upp i a-laget.

Men likt Nicklas Bäckström kan Lindbäck ändå till slut hamna i Brynäs, om NHL-säsongen helt ställs in.

Kontraktet med Ilves sträcker sig fram till jul, med en option att fortsätta till årsskiftet.

– Då kan jag välja att göra någonting annat om jag vill. Och det känns bra att ha den möjligheten. Men helst av allt vill jag att de kan komma fram till en lösning i konflikten och att NHL-säsongen kan dra i gång, säger Lindbäck.

Där är parterna fortfarande inte nära varandra, det senaste beslutet är att de först och främst bekräftat att alla NHL-matcher som skulle ha spelats i november ställs in.

Första perioden:

1–0 (11.24) Cody Franson (Andreas Thuresson, Daniel Widing), spel fem mot fyra.

1–1 (19.50) Anton Hedman (Linus Klasen, Kim Hirschovits), spel fem mot fyra.

Utvisningar, Brynäs: Daniel Widing. Luleå: Joonas Vihko.

Skott: 11–7.

Andra perioden:

1–2 (16.23) Linus Klasen (Linus Persson, Anton Hedman), spel fem mot fyra.

Utvisningar, Brynäs: Sebastian Lauritzen. Luleå: Lagstraff x 2.

Skott: 12–9.

Tredje perioden:

2–2 (8.55) Andreas Thuresson (Jonas Nordquist, Elias Lindholm).

Utvisningar, Brynäs: Inga. Luleå: Inga.

Skott: 9–16.

Fjärde perioden:

Utvisningar, Brynäs: Inga, totalt: 2x2. Luleå: Inga, totalt: 3x2.

Skott: 1–2, totalt: 33–35.

Avgörande straffmål:

2–3 Jens Jakobs.

Straffarna:

Jens Jakobs – mål.

Elias Lindholm – miss.

Linus Klasen – mål.

Calle Järnkrok – miss.

Domare: Marcus Vinnerborg och Shane Warschaw.

Publik: 8 077 (säsongens högsta).

Matchen

I korthet: Luleå startade bäst, men det var Brynäs som tog ledningen när drygt halva den första perioden var spelad. Strax före periodvila nummer ett kom kvitteringen, och på något sätt kändes 1–1 logiskt efter första perioden. I den andra perioden hade Brynäs initiativet, men laget brände varenda målchans. Typiskt nog kunde i stället Luleå ta ledningen när perioden närmade sig slutet. Andreas Thuresson fixade kvitteringen i tredje perioden och i sudden var Brynäs närmast att avgöra. Men till slut tog Luleå hand om extrapoängen via straffavgörande. Matchen var fartfylld och underhållande – hela vägen.

Poängligan

Målvakter:

Johan Holmqvist (91,43%) 4

(Robin Rahm)

Förstafemman:

Ryan Gunderson 4

Simon Löf 1

Jonathan Granström 2

Sebastian Enterfeldt 3

Johan Harju 3

Andrafemman:

Cody Franson 4

Christian Djoos 3

Elias Lindholm 5

Calle Järnkrok 5

Andreas Thuresson 4

Tredjefemman:

Victor Berglind 4

Jörgen Sundqvist 1

Daniel Widing 2

Jonas Nordquist 3

Sebastian Lauritzen 3

Fjärdekedjan:

Jesper Ollas 2

Mats Hansen 3

Martin Johansson 4

Extraforward:

Mats Lavander spelade ej

Snittbetyg: 3,16

Poängförklaringar:

6: Landslagsklass. 5: Mycket bra. 4: Bra.

3: Godkänd. 2: Kan bättre. 1: Dålig.

-: Spelade för lite för att bedömas.

Tabellen

$1

$1

$1

$1

$1

$1

$1

$1

$1

$1

$1

$1

$1

$1

$1

$1

I dag:

AIK–Frölunda

Tisdag

Rögle–Brynäs

Modo–Färjestad

Växjö–Skellefteå

Linköping–HV71

Timrå–Luleå

Torsdag:

Timrå–Brynäs

Modo–Linköping

AIK–Skellefteå

Färjestad–Rögle

HV71–Växjö

Frölunda–Luleå

I premiären blev det förlust borta mot Villa-Lidköping, och hemma mot Ljusdal senast imponerade inte SAIK – trots seger med 9–3.

Framför allt den första halvleken var under all kritik.

– Vi slarvade alldeles för mycket och var inte alls på tå. Det är möjligt att vi omedvetet underskattade motståndet. Vi inledde helt okej, men sedan tappade vi allt i första halvlek. Efter en utskällning i paus blev det i alla fall bättre i andra halvlek, säger Johan Östblom, ett av nyförvärven i SAIK.

– Det blev många matcher i World cup och kanske har det påverkat oss negativt. Vi har fått en liten reaktion.

I eftermiddag väntar Kungälv på Skarpe Nord, där SAIK besegrades med 6–2 förra säsongen.

– Det är en väldigt tuff bortamatch. Kungälv har varit bra på försäsongen och det är inte många lag som åker till Skarpe Nord och bara hämtar hem två poäng, säger Johan Östblom och fortsätter:

– Vad jag kommer ihåg vann jag aldrig där med Hammarby.

• Vad ger du dig själv för betyg efter de två första omgångarna?

– Jag tycker att det har fungerat bra för mig, även om jag kanske inte har kommit igång fullt ut. Det gick riktigt bra i World cup och nu hoppas jag att det släpper ordentligt i seriespelet också.

– Tanken är att jag ska ta hand om många förstabollar och starta våra anfall genom att fördela passningar. Målet framöver är att jag ska komma högre upp i banan. Det tar lite tid att vänja sig vid varandra, vi får skynda långsamt.

Kungälv, som gick till kvartsfinal i fjol, är ett av tre lag som bara har spelat en match hittills. I premiären borta mot Västerås blev det förlust med 5–3.

– Kungälv är riktigt starkt defensivt. De spelar med ett lågt försvar och är skickliga i sina kontringar. Vi måste vara med från början, säger Johan Östblom.

SAIK-tränaren Peter Isaksson:

– Det här blir ett test för oss, inte minst när det gäller karaktären. Vi ska se till att vinna.

En månad före säsongspremiären talar Jönsson om en nystart. Inte bara för säsongen – utan för sig själv.

Det är dags för karriärens andra halva. Den roligaste.

– Nu kommer tre mästerskap i rad. VM i Val di Fiemme i februari, OS i Sotji 2014 – och VM på hemmaplan i Falun 2015. Jag är 27 år, det är nu jag ska nå min topp i karriären.

Det säger Jönsson nu. Men det var andra tongångar under hösten 2011 och vintern 2012, även om han alltid håller masken, sprudlar av energi, har ett leende över till allt och alla och sällan springer och gömmer sig eller stänger av telefonen eller bangar för en Vinterstudiosoffa.

– Jag var ju skadad när säsongen startade i fjol, kom tillbaka, blev sjuk och åkte touren trots att jag inte borde ha gjort det, och blev både sjuk och seg efter det.

– Så när jag kom 67:a nånting i kvalet i en världscuptävling i Polen började jag faktiskt tvivla: Vad i helvete är det här för nåt? Går det bara utför? Nu är det kört! Då var det tungt, jag lovar!

Räddningen hette märkligt nog Teodor Peterson, som slog till och blev världens nye sprintkung – och att Jönsson faktiskt trasslade sig tillbaka på banan och vann världscuptävlingen i Lahtis.

Men det här med Peterson, nog måste det väl ha gjort ont att sitta i TV-soffan eller kanske Vinterstudion och se en annan svensk åka fortast av alla i skidvärlden.

– Jag förstår hur du tänker. Men nej, märkligt nog var det en fördel för mig. Nu tog det bort pressen på mig, den som jag känt när jag varit ensam i finaler. Nu kunde jag smyga mig tillbaka, och kan fortsätta med det. Samtidigt vet jag att nu har jag en träningskompis som är i världstoppen, så jag har ett riktmärke där.

– Men hade jag inte varit skadad och sjuk, och fått stryk – d-e-t hade varit en käftsmäll!

Säsongen som bara var trassel och elände, kom dock vid rätt tillfälle. Den var mästerskapsfri. Den betydde inte så mycket. Istället gav den en möjlighet till eftertanke, omdirigering av energi, reparation...kort och gott gick Emil Jönsson, den lätt bilgalne, in på service.

– Haha, ja den är bra. Det är ordet, en rejäl service har det varit, jag har bytt ut en massa delar. Nu är jag frisk, nu är jag skadefri – och nu är jag hungrig igen.

– Det var nog också lite så här, att jag varit med i världstoppen ett tag, och det är lätt att fastna i en framgångsvåg och sluta utvecklas. Det här med att träna 800 timmar, det är bara att träna. Trots det kan du bli lat, och gör bara som du gjort förut.

– Nu satt jag hemma och tittade på tävlingar, och kände suget igen. Jag ville ju vara där, jag älskar ju att åka skidor. Jag vill utmana mig själv igen. Drivkraften är tillbaka!

Dessutom har Jönsson blivit smartare. Eller snarare tvingats till det.

– Jag har ju explosiva muskler, och har även haft lätt för att gå sönder. Vi har gjort tester med kroppsscreening och sjukgymnaster och mätt böjlighet och stelhet. Noll är normalt på skalan – men jag samlade full pott.

– Nu gör jag något jag aldrig gjort tidigare. Jag kör rehab både före och efter träningspassen, som ofta är två per dag. Och så ännu mer rörlighet på kvällen. Jag lägger alltså jättemycket tid på det här – men plötsligt är jag nere på noll på skalan. Alltså normal.

Landslagstränaren Arild Monsen har tydligt deklarerat att han sett att sprintåkningen förändrats de senaste åren. Det räcker inte med att vara snabb i start och spurt, mästerskapsbanorna öppnar för de traditionella åkarna – som Hellner i Oslo-VM 2011.

– Man måste vara mer komplett numera, det stämmer, säger Emil. Det är svårt att bli så mycket snabbare, istället gäller det att hålla ett högt tempo i hela loppet.

Något som Jönsson ibland, medvetet eller omedvetet har haft problem med.

– Jag har ju tidigare kört på, bromsat in, kört med tjuv- och rackarspel – trots att det egentligen inte passar mig. Jag vill ju egentligen hålla fart hela tiden.

– Oj, vad skäll jag har fått av min tränaren Bengt Stattin några gånger, även när jag vunnit: "Va f-n höll du på med", har det låtit i luren. Och Anna har varit arg hon också, när jag tänkt för mycket. Nu tänker jag blåsa på när chansen finns.

Mästerskapsbanan i Val di Fiemme är just av Holmenkollenstuk. Alltså med möjlighet till en Hellnerbacke mitt på, så det inte kommer att gå att avvakta och vänta på en spurt.

– Jag har inte sett banan än, men har hört något sånt. Jag vet att det är en lång bana, med lång åktid och att det kommer att bli stentuff. Man måste ha uthålligheten också.

Även här har Arild Monsen starka synpunkter. Han vill verkligen se Emil på allvar åka några traditionella lopp.

För att utvecklas, och för att visa att han kan vara ett alternativ i en stafett:

"Emil måste prova att utmana sig själv där. Jag vet att han har kapaciteten och träningen, men han måste fatta det själv också. Han måste våga välja bort något sprintlopp i vinter, för att ge sig själv den här chansen."

Ett uttalande som Jönsson ser rätt nöjd ut med.

– Kul att få den signalen. Världscupprogrammet är ju ofta så att det är sprint på lördagen, och traditionellt på söndagen. Och därför har jag aldrig haft full kraft kvar.

– Säsongspremiären är i Bruksvallarna, men första världscupen går i Gällivare. Jag skulle verkligen vilja testa att åka en stafettsträcka där i något lag. Utan att ha åkt lördagsloppet, så jag inte ligger back energimässigt.

Sedan följer Kuusamo, och klart är även att Jönsson åker bland annat sprinttävlingar i Kanada före jul och troligen för-OS i ryska Sotji i början av februari – men inte Tour de ski.

Veckan före VM går den sista världscuptävlingen i Davos, utanför köksfönstret för paret Jönsson och Haag.

Lägenheten där är ett privat initiativ, men svenska längdlandslaget satsar nån miljon kronor på ett höghöjdsprojekt som tilltalar Jönsson och som inneburit en treveckors vistelse i Italien.

– Jag känner att jag lärt mig mycket bara av att ha tränat mycket i Davos, men nu får vi siffror på det här också – och det unika med projektet är att det är individen det handlar om.

– Hur reagerar Emil Jönsson på träning på hög höjd, hur funkar Emil Jönsson efter höghöjdsträning.

– Om nån vecka ska vi bland annat göra ett test, och se vilken effekt som finns kvar nu när vi är på låglandet igen. Det ska bli spännande att se vad allt det här betyder för just mig, och om det jag upplever som god form också är det.

Emil Jönsson vore dock inte Emil Jönsson, om vi inte kom inte på prylar. På att fila och skruva. På skidor och pjäxor.

Längdlandslaget har i vinter ytterligare byggt ut sitt vallateam. Fem man har blivit tio. Jönssons tidigare vallare Urban Nilsson har blivit chef där, och Jönsson har fått en ny vallare:

– Ja, Mikael Jonsson. Vi har bara träffats en gång, men han har rätt tänk och verkar hungrig. Det blir perfekt.

Och filningen?

– Haha, det är faktiskt lite mindre av det. Jag har bytt pjäxmärke, och kör nu på Fischer precis som på skidor.

Detta trots att just Salomon har plockat fram en ny superlätt pjäxa i kolfiber.

– Jag har ju hållit på och försökt utveckla mina Salomonskor och folket där har varit fantastiska, men fick ibland så ont i fötterna att jag körde med andra pjäxor för att vila fötterna. Så när kontraktet gick ut, valde jag ett märke där jag snudd på har originalpjäxor och som passar mig bättre. Mitt åkteknik har blivit bättre, och jag har bättre balans. Det känns naturligt.

– Till slut lär man tänka till. Det är lätt att välja det som ger största kuvertet med pengar, men det är inget värt om du inte kan åka fort. Eller hur?