Här hanterar den nya superstjärnan sin rollfigur Brandon på ett synnerligen övertygande sätt, trots att det inte kan ha varit alltför lättspelat i vissa starka scener i detta svarta drama, vare sig det handlar om sex eller uttryck för känslomässiga blockeringar. För störd, det är han sannerligen denne annars så framgångsrike finansman..
Att Brandon är sexfixerad förstår man redan i inledningsscenerna med en underbart regisserad flirt i en t-banevagn, en stilla runk på jobbets toa, porrsurfande och raggande på barer. Tillståndet accelererar, precis som för vilken annan drogmissbrukare som helst. Brandon jagar desperat nya kickar, samtidigt som han blir allt olyckligare.
Han är oförmögen att älska någon ”på riktigt”, inte ens sin syster Sissy (för övrigt utmärkt spelad av Carey Mulligan) som kommer på oväntat besök och kvartar in hos brodern trots dennes vilda protester. Även hon är en sökare, vilsen i sin tillvaro som rotlös nattklubbssångerska. Fast när hon sjunger sin version av ”New York, New York” ser det i alla fall ut som hon berör broderns känslosträngar litet grand, men hennes inträde i lägenheten rubbas Brandons cirklar påtagligt.
Steve McQueens (namnet förpliktar) något sorgliga film kan möjligtvis användas i terapeutiskt syfte på behandlingshem för sexmissbrukare, vad vet jag. Och Fassbender har av allt att döma en Oscarsnominering att vänta för sin bokstavligen nakna tolkning av en missbrukare som bär på så mycket skam att ilskan väller ut.
Stefan Andersson
