Buskisscenerna avlöser varandra med en klockas förutsägbarhet, men det gör även ungarnas skrattattacker och i ärlighetens namn – vem tycker inte att det är kul med kiss- och bajshumor? Lika kul är inte det manus Hannes Holm jobbar med när Sunes pappa ofrivilligt köper en tokdyr semester åt sin familj.
På drygt en och en halv timme avhandlas två familjekriser, fyra kärlekskriser och en chipskris. Dessutom ska en Idol-sångerska malas till köttfärs. Det är för mycket och kasten blir så tvära att åtminstone den vuxna delen av publiken får svårt att tro på rollfigurernas plötsliga humörsvängningar.
Holm borde ha rensat, renodlat och ägnat sig åt att ge riktning åt huvudpersonens kärleksvånda. William Ringström är ganska mysig som Sune, men de unga skådespelarnas dialog är ofta skrattretande stolpig. Det var kanske inte just det man skulle garva åt?
Carl Cato