En clownfisks jakt på sin försvunne ättelägg är här igen, och återseendet är precis lika angenämt som förväntat. För det här är definitivt en animerad skapelse som lär hålla för både tidens tand och upprepade visningar.
Annars kan man ju undra vad som finns att att tillägga om Hitta Nemo. Det här är ju trots allt ett av Pixars mest uppenbara mästerverk, och så här nio år efter premiären glänser helheten fortfarande lika starkt. Sedan må det pålagda 3D-effekterna lyfta fram ytterligare nyanser och dimensioner rent visuellt, men de känns knappast oumbärliga.
Samtidigt är det inte svårt att se vad det är som gör Hitta Nemo så överlägsen den stora majoriteten av konkurrenterna. Initialt kanske det inte är överdrivet framträdande eftersom historien bara flyter på med en sådan driven fingertoppskänsla att man bara sitter där med ett fånigt leende på läpparna, men saken är ju faktiskt den att regissörsduon Andrew Stanton och Lee Unkrich lyckats balansera berättandet och ingredienserna på ett sätt som gör en tidlös klassiker.
För å ena sidan bär duon naturligtvis sitt uppdrag att underhålla hela tjocka familjen med stolthet, men å andra sidan har de inte fallit för minsta motståndets lag genom att peppra sin publik med action, kvicka repliker och sentimentaliet i parti och minut Visst, här finns såväl häftiga sekvenser och lustigheter, som stora känslor och ett budskap, men det blir aldrig lättköpt, tjatigt eller påklistrat. För i slutänden förlitar man sig faktiskt på sin starka historia, och låter de sympatiskt utmejslade karaktärerna göra jobbet att leverera (historie)godset.
Peter Eliasson
