Första halvlek var jämn sett till målskyttet men det var Kungälv som höll i taktpinnen hela vägen. Sandviken kunde hämta igen stundvis med hemmalaget höll Sandviken på en armlängds avstånd och under halvlek lade de in en andra växel. Slutresultatet skrevs till 6-3 för IFK Kungälv.
Snökanonerna är i gång i Kungsberget. Natten mellan lördag och söndag kördes maskineriet för fullt och prognosen talade för att natten till måndagen skulle vara tillräckligt kall för en ny körning.
Det var förra hösten som landstinget i Gävleborg anlitade den pensionerade läkaren Erik Hemmingsson från Uppsala som ”medicinsk rådgivare” vid barnsjukvården.
Bakgrunden var den turbulens som rått inom verksamheten under en lång tid. Chefer hade kommit och gått. Missnöje med arbetsmiljön grodde. Bristen på barnläkare var prekär.
Erik Hemmingsson är en av Sveriges mest erfarna sjukhuschefer med uppdrag som chef som Södersjukhuset, chef för Akademiska sjukhuset i Uppsala och landstingsdirektör i Uppsala på meritlistan.
Erik Hemmingsson hyrdes in via konsultbolaget Ledningsbolaget och kostade landstinget 198 000 kronor per månad i tio månader. Nu är uppdraget avslutat och Hemmingsson har lämnat Gävleborg. Själv vill han inte kommentera sina insatser.
– Det jag kan säga är att det var ett trevligt jobb. Jag blev väl mottagen och hade bra relationer. Jag gick därifrån med glatt sinne, säger han.
Erik Hemmingsson hade som föresats att rekrytera nya specialistläkare. Med sitt breda kontaktnät i Sverige trodde han sig kunna locka barnläkare till Gävleborg. Detta lyckades han inte med.
Landstingsdirektör Svante Lönnbark, som initierade köpet av Hemmingssons tjänster, ser det inte som något misslyckande.
– Nej, det var orealistiskt att tro att man under den turbulens som var få hit nya läkare. Jag hade inte de förväntningarna, säger han.
Hemmingsson bidrog däremot till att kontakter togs med sjukhus utanför länet och att kliniken därmed kunde få tag i fler tillfälliga läkare, menar Lönnbark. Under en period köpte kliniken extern hjälp för att bemanna sina jourer.
Hemmingsson har också skapat ökad stabilitet i ledning och verksamhet och därmed lagt grunden för en mer lyckosam läkarrekrytering framöver, anser Lönnbark.
– Det är klart att det här var en kostnad på rätt hög nivå. Men som jag ser det hade vi inget att välja på, säger han.
Från läkarfacket välkomnade man att klinikledningen förstärktes med en läkare. Men det är svårt att i dag se några konkreta resultat av Hemmingssons insatser, anser Fredrik Sewon, barnläkare och representant för läkarfacket.
– Han var en klok man som kom in med bra åsikter. Men han hade inte mandat att förändra så mycket, säger han.
Margreth Rosenberg, verksamhetschef för barnsjukvården, säger att hon som nytillträdd chef utan bakgrund i barnsjukvården haft ett bra stöd av Erik Hemmingsson.
Hon vill också betona att han under sin tid förbättrade strukturen för ST-läkarnas utbildning, något som är viktigt ur rekryteringssynpunkt.
Kliniken har fortfarande brist på egna läkare och måste delvis förlita sig på hyrläkare. Arbetet med rekrytering går vidare.
– Det är ett ständigt arbete, säger Margreth Rosenberg.
– Det resulterade i fler frågor än svar, säger Mikael Ybert, ordförande för Pappers avdelning i Skutskär.
I veckan meddelade Stora Enso att företaget tänker göra sig av med 500 anställda i Europa i jakten på bättre lönsamhet. I Skutskär rör det sig om 60 tjänster som ska bort och i går kallades fackförbunden till en fördjupad information med företaget.
– Vi fick bland annat se utredningen som konsultfirman har gjort, men det resulterade i fler frågor än svar, säger Mikael Ybert, ordförande för Pappers avdelning.
Vad var det som väckte frågor?
– Lösningar som de tänkt sig kring en del grejer. Vi måste sätta oss ned och titta igenom rapporten och sen får ledningen förklara närmare.
Var det tal om vilken typ av tjänster som ska bort?
– Ja, de har kommit in på det.
Uppgifter som nämnts är att 35 av de hotade tjänsterna finns på golvet, medan resterande 25 berör tjänstemän. Men om det stämmer vill Mikael Ybert inte kommentera.
– Det är ett rykte som går, mer vill jag inte säga.
Hela torsdagen ägnade Pappersordföranden åt att gå runt i fabriken och prata med medlemmar.
– Det är helt klart många som är oroliga. En hel del vill veta hur de ligger till på las-listan, men vi är inte i närheten av att titta på det än.
Med på informationsmötet var förutom Mikael Ybert även representanter från Unionen och Akademikerförbundet.
– Vi ska muddra så mycket som möjligt, så fort som möjligt, säger Rolf Benders, holländsk kapten på muddringsfartyget Crestway.
På Crestway arbetar 15 man i tvåskift, veckans alla dagar. Tolv timmars vila och tolv timmars arbete gäller för all personal, som arbetar, äter och sover ombord.
Efter fyra veckors arbete på fartyget i Gävle väntar fyra veckors ledighet.
– Man slipper sitta i köer till jobbet på morgonen. Jag föredrar det här sättet att jobba, säger Dirk van der Plas, chefsmaskinist på Crestway, holländare men bosatt i Brasilien.
Den största fördelen är de långa perioderna med fritid. När vi träffas uppe på kommandobryggan är han ombytt och klar för sin första ledighet under uppdraget i Gävle. För hans del blir det först en tur till föräldrarna i Holland och sedan hem till sin fru i Brasilien, en bekantskap han gjorde när han klev i land under ett uppdrag.
Kaptenen Rolf Benders säger att han brukar tänka på att han ska lära känna platsen han är på.
– Men det blir ändå mest att man ser järnvägsstationen och flygplatsen.
När vi går ombord på fartyget har muddringen pågått i några veckor. Crestway ligger mitt i farleden och sveper med ett gigantiskt dammsugarmunstycke över botten. Bottenmassorna, både grus, sten och lera hamnar i fartygets fickor som rymmer 3 700 kubikmeter. När fartyget är fullastat efter några timmar styr kaptenen en bit ut till havs, öppnar bottenluckorna på fartyget och tömmer hela lasten på 35 meters djup.
– Det har gått ganska bra, säger Rolf Benders om arbetet hittills, men tillägger att det är en läroperiod i början av projektet.
Bottnen i farleden är noga undersökt och varken Boskalis eller Sjöfartsverket väntar sig några stora överraskningar. Men hur den svenska moränen uppför sig är inte givet och utrustningen måste trimmas för att fungera optimalt.
– Vi måste lära oss materialet, säger Rolf Benders.
Efter ett tag lämnar han över ansvaret till styrmannen Pavel Avsejenko, som är inne på sitt sista skift innan han går på en treveckors ledighet i hemlandet Litauen. På instrumentpanelen kan han med centimeterprecision styra dammsugarmunstycket och se hur mycket material som sugs upp till fartyget.
Efter att ha knappat in alla data som behövs för tillfället kan han nöja sig med att övervaka processen.
När jag antyder att han kan sätta sig ner och koppla av påpekar Rolf Benders att det kan han inte alls. Farleden där Crestway opererar är trång och det cirkulerar båtar och mudderverk hela tiden i området.
– Det gäller att vara vaksam, säger Rolf Benders.
Crestway är så pass stor att fartyget formellt är lotspliktigt. Det har Sjöfartsverket upptäckt och när vi står på bryggan tillsammans med kaptenen och styrmannen får besättningen order om att avbryta muddringen. En lots är på väg för en inspektion som ska ge Crestway en dispens från lotsplikten.
En knappt hörbar suck hörs från Boskalis personal, men alla finner sig snabbt i det nya läget.
– Vi har lite underhåll vi behöver göra. Bråka med myndigheterna vill vi ändå inte göra. Vi måste samarbeta, säger Rolf Benders.
Och enligt Sjöfartsverkets projektledare, Eric Kevan, flyter samarbetet på bra och han är nöjd så här långt.
– Det är alltid en inkörningsperiod. Men de är duktiga, säger Eric Kevan.
Hans och Boskalis största bekymmer kan bli isläget. En tidig vinter kan spräcka tidsplanen.
– Det blir tufft. Boskalis personal är optimister, men det är operatörerna alltid.
– Vi hoppas att isen ska komma sent och gå tidigt.
– Men det är ingen automatik. Den som ändrar sitt sätt att leva utesluts inte, säger han.
– Det är vår mening att uteslutningen ska få individen att ändra sig. Därför ska ingen ha något socialt umgänge med de som är uteslutna. Gäller det en familjemedlem bryter man det andliga bandet men i övrigt ska familjen fungera som tidigare, säger han.
Ingegerd Sörgard
Konserten som ska visas på storbildsduk spelades in i mitten av oktober i en folkpark, utomhus, vid en stor eld till en väldigt liten publik. Det är med andra ord en spektakulär konsert och det var första gången bandet spelade låtarna från nya albumet ”Infruset” med tonsatta Gustaf Fröding-texter för en publik.
Statistiken berättar att Mando Diao på sina tio år gjort fem studioalbum som sålt mer än 1,5 miljon exemplar runt om i världen. De har gjort mer än tusen konserter i över 30 länder, deras musikvideos har fått en viral spridning med över sex miljoner visningar på Youtube.
2011 fick Gustaf Norén (sång och gitarr) en förfrågan om att skriva musik till en av Gustaf Frödings dikter som en del av 100-årsjubiléet av poetens dödsdag. Gustaf hittade inspiration i texterna, och skrev tillsammans med Björn (sång och gitarr) ett antal låtar till Frödings dikter.
I en explosion av kreativitet efter sommarens Peace and Love-festival spenderade bandet fem intensiva dagar i en lada i Dala-Floda. Där spelade de in låtarna tillsammans med producenten Björn Olsson. Det är resultatet av det här samarbetet som publiken nu kan se som en konsert och dokumentär på biografer i Sverige.
Gustaf och Björn hittade inspiration hos Gustav Fröding.
– Vi hade inte avsikten att skriva ett svenskt album, men ”Mando Diao på svenska” är någonting vi velat göra länge, det har alltid legat nära hjärtat. Vi har vuxit upp lika mycket med Evert Taube och Cornelis Vreeswijk som Beatles och alla de andra vi lyssnat på, kommenterar Björn Olsson.
”Vi har inte speciellt bra texter på engelska, vi hanterar ju inte det språket, så att då få gå över till vårt språk och få ta sig an sådan här lyrik har varit helt magiskt” säger Gustaf.
Och om vinterälvorna kommer in i sommaren får de värmeslag. Vänskap mellan älvor från de olika världarna är alltså omöjlig, vilket Tingeling snabbt får erfara när hon trotsar lagarna, flyger in i vintern och träffar sin själsfrände Vinterlilja.
Det här är en sötsliskigt puttenuttig historia i pastell, nästan helt befriad från humor och stundtals även logik. När vinterlandets kyla något oväntat börjar sprida sig in i sommaren måste de båda landskapens Jessica Rabbit-kurviga älvor i minikjolar tillsammans rädda prylar från att frysa – genom att täcka dem med frost. Det hela är väldigt oklart. Hej Disney – hur ska jag förklara detta för min 3,5-åring när han vill klä sig i snö i vinter?
Dessutom: Hade det inte varit fiffigt att ta tillfället i akt och visa upp ett verkligt bekymmer? När vi ändå snackar klimatförändringar, menar jag. Om vintervärldens isar plötsligt börjat smälta av en släng av global uppvärmning och älvorna tillsammans måste hitta en lösning för att rädda sin miljö hade åtminstone jag lyckats hålla intresset uppe till eftertexterna.
Men okej. Jag är en cynisk tant, frostigt inställd till sådant som ska vara så himla uttänkt ”tjejigt”. För den verkliga målgruppen är det här ett oförargligt äventyr, och de få stunder som det inte är sockerchocksött så är det ändå rätt gulligt. Äldre, buttrare biobesökare får försöka uppskatta fina bilder, ett välsjunget soundtrack och det faktum att det ändå bara rör sig om 75 minuter av ens liv.
Therese Lindström
Det delas ut vartannat år till någon som verkar i Tage Danielssons anda. I prismotiveringen skriver juryn att han skildrar "vardagens eviga slitsamheter och glädjeämnen i stort och smått" med "intelligens, satirisk udd och humoristisk finess som pendlar mellan högt och lågt."
Prissumman är på drygt 73 000 kronor och delas ut vid Bokens dag i Linköping den 12 november.
Bland andra Sissela Kyhle, Per Åhlin och Erik Blix har tidigare fått priset.
Det blev 6–3 till Kungälv och det var faktiskt ett rättvist resultat.
Visst – hade Johan Östbloms kvittering till 4–4 godkänts av domarna, eller om någon av alla hörnor som SAIK radade upp i slutet, gått i mål skulle kanske de regerande svenska mästarna fått med sig någon poäng hem. Men på det stora hela svarade IFK Kungälv för ett gott dagsverke, vilket man inte kan påstå att Sandviken gjorde.
– Jag vet inte varför mitt mål inte blev godkänt. Jag slår in bollen med klubban mellan mina ben, kanske styrdes den lite på ena skridskon och in i mål. Men någon spark var det definitivt inte, sa Östblom.
Men det var egentligen inte på den situationen, med kvarten kvar att spela, som matchen avgjordes. SAIK skapade helt enkelt för lite och för dåligt spel i anfallsväg. Som exempel kan nämnas att skyttekungen och nye lagkaptenen Christoffer Edlund bara hade två avslut på mål under hela matchen.
– Det är för dåligt. Men samtidigt är det inte så enkelt när jag inte får några bollar att jobba med heller, suckade Edlund som efter matchen länge stod och samtalade med Magnus Muhrén som för ett par år sedan försåg Edlund med bollar i SAIK.
Nu spelar Muhrén sin andra säsong i Gais och han blev knappast skrämd av det han fick se. Kungälv kunde sakta "äta" upp Sandviken och spela riktigt klokt och smart. Anföll när tillfälle gavs och försvarade sig skickligt med alla spelare på rätt sida om bollen när SAIK försökte bygga.
– Vi saknar ju Johan Löfstedt (skadad), så är det. Men samtidigt är vi inte tillräckligt heta för att vinna matchen, menade SAIK-tränaren Peter Isaksson.
Christoffer Edlund som ytterst sällan lämnar isen mållös, senast det hände var matchen han bröt foten i för nästan exakt ett år sedan, höll med om att mycket saknades i anfallsspelet.
– Vi måste variera spelet mer. Kanske slå in nån flippboll i ett tidigare läge. De står lågt med sitt försvar och gör det bra. Men jag är oerhört besviken på vårt sätt att spela idag och att vi förlorar igen.
• Ni hade många hörnor. Du sköt knappast någon, varför?
– Meningen var att jag skulle göra det, men det blev fel och jag kom inte rätt till bollen.
Nu väntar en träningsvecka för SAIK fram till på fredag då Vetlanda, Edlunds gamla lag, kommer till Göransson Arena.
– I dag är det riktigt mycket bra grejer, sa loppisgeneralen Jenny Nylund.
Redan strax efter öppningsdags var det riktigt trångt i gångarna mellan borden. Majken Andersson hade hyrt en plats och sålde ut sådant som inte kändes nödvändigt hemma.
– Det är första gången vi är här. Det är roligt, man får komma ut och träffa folk, säger hon.
I går var det drygt 30 utställare på plats, några rena amatörer, andra mer rutinerade loppisförsäljare.
– På sommaren är vi ute varje helg, säger Marianne Klintecorn från Kungsgården.
Tillsammans med Tim Lundberg var hon loppmarknadens mest iögonenfallande försäljare, båda med Halloweenutstyrsel som förhoppningsvis inte skrämde bort kunderna.
– Man behöver inte vara homosexuell för att uteslutas ur Jehovas vittnen. Jag behandlades likadant när jag hade träffat en kille utanför församlingen, berättar hon.
Tills Zophia var 17 år var hon medlem i Jehovas vittnen. Hon följde med sin mamma på mötena från det att hon var två. Hon ”gick tjänst”, det vill säga var ute och knackade dörr, hon höll tal på mötena och umgicks med sina kompisar som alla var med i församlingen.
Trots att hennes pappa och övriga släktingar inte var medlemmar, var det självklart för Zophia att Jehovas vittnens sätt att leva var det riktiga.
– Man har sin bubbla som man lever i. Mamma och jag firade förstås inte jul. Och om jag kom hem till pappa någon juldag, så höll jag mig lite på sidan, för jag kände att det där med att fira jul var fel. Och jag valde själv att döpa mig när jag var femton.
Innan man är döpt är kraven inte lika hårda. Man kan gå på ett möte ena dagen, och vara med icke troende andra dagen. Men när man är döpt hårdnar kraven.
– När man är döpt har man ett ansvar för att det ser bra ut, man kan inte göra vad som helst. Och allt ser alltid bra ut. När någon frågar hur det var att gå tjänst så var det alltid bra, berättar hon.
Men när Zophia var 17 år fick hon sommarjobb i Furuviksparken, och livet tog en helt ny väg. För där träffade hon Magnus.
Det var kärlek vid första ögonkastet.
– Vi höll vårt förhållande hemligt i åtta månader och träffades i smyg. Men en kväll kom det fram och jag blev kallad till ett möte med äldstebröderna.
Zophia utsattes för ett förhör.
– Det var kränkande på något sätt. De ville veta vad jag gjort och inte gjort. De ville veta om jag testat droger, om jag druckit alkohol, om jag hade haft sex. Egentligen var det saker som de inte hade att göra med, säger Zophia.
Hon värjde sig mot frågorna, men när det blev ett nytt möte hade hon bestämt sig. När äldstebröderna frågade om hon ångrade sin ”synd” och ville vara kvar som vittne, och bryta med Magnus, svarade hon nej. Då fick hon veta att hon skulle bli utesluten.
I Jonas Gardells film finns en scen när föräldrarna kommer hem med blommor och tårta till Benjamin för att göra ett sista försök att förmå honom att välja att vara kvar som Jehovas vittne. Han säger nej, han är homosexuell och vill leva som den han är, med den han älskar.
När de sedan äter tårtan konstaterar Benjamin att det är hans egen begravning. För hans föräldrar finns han inte längre, eftersom han lämnat församlingen.
– I vanliga fall tänker jag inte så mycket på hur det var när jag blev utesluten, men när jag såg den scenen kom det tillbaka. Det är inte oss som blir uteslutna som det är fel på. Jag är inte ond fast jag lämnade, säger Zophia.
Benjamin förlorade kontakten med föräldrarna helt. Så var det inte riktigt för Zophia.
– Jag bodde fortfarande hemma, och min mamma fick tillstånd att ha en ”affärsmässig” kontakt med mig. Hon fick säga ”nu är det mat”, men hon fick inte säga något personligt. Om det hade hänt något allvarligt hade jag inte kunnat prata med henne om det. Tanken var att jag skulle märka vad jag förlorat, berättar Zophia.
– Det blev väldigt spänt. Jag mådde väldigt dåligt och skar mig, men mamma såg det inte, och efter ett tag fick jag flytta hemifrån för det fungerade inte.
Beslutet att hon blivit utesluten lästes upp på ett tisdagsmöte. Kompisar som hon trott var nära vänner tittade bort om de råkade mötas på stan - men Zophia ångrade sig inte. Och Magnus stod kvar vid hennes sida, han var ingen övergående sommarförälskelse.
När hon fyllt 18 tatuerade Zophia in namnet Magnus i sin nacke.
– Nu får jag, nu kan jag, nu ska jag, kände jag. Som vittne får man ju inte tatuera sig. Och jag kände att Magnus namn står för förändring för mig.
I dag är Zophia och Magnus gifta och har två barn. Dessutom har hon fått tillbaka kontakten med sin mamma, fast den kanske aldrig blir som före uteslutningen.
– Min mamma gick också ur Jehovas vittnen ungefär ett och ett halvt år efter mig, så nu finns hon där och jag kan ringa henne när jag vill. Mina barn har en mormor som man ska ha, och de får fira jul och födelsedagar, sånt som inte jag fick när jag var liten, säger hon.
Nu efteråt kan Zophia Sandström tänka att beslutet att lämna Jehovas vittnen inte kom så plötsligt som det kändes då:
– Jag hade nog känt även innan att jag inte ville leva som man gör hos Jehovas vittnen. De säger att man ska leva efter bibeln, men bibeln säger att man ska älska sin nästa. Det gör man inte när man behandlar någon som de behandlade mig, säger hon.
– Det enda jag saknar från den tid jag var vittne är kompisarna jag hade då. Jag kan se dem någon gång på Ica Maxi eller så, men jag kan inte ens ringa och fråga hur de mår.
– Men annars saknar jag ingenting. Jag är glad att jag kom därifrån, säger hon.
– Jag vill aldrig gå tillbaka.
Göran Borglin, pressansvarig i Jehovas vittnen, har inte sett Jonas Gardells tv-serie och vill inte kommentera den. Men han bekräftar att medlemmar som bryter mot föreskrifter i bibeln utesluts.
– Men det är ingen automatik. Den som ändrar sitt sätt att leva utesluts inte, säger han.
– Det är vår mening att uteslutningen ska få individen att ändra sig. Därför ska ingen ha något socialt umgänge med de som är uteslutna.
– Gäller det en familjemedlem bryter man det andliga bandet men i övrigt ska familjen fungera som tidigare, säger han.
Tre gånger sedan återkomsten i allsvenskan 2005 har faktiskt GIF åkt hem från knalleland med tre poäng – och samtliga gånger har man varit nederlagstippat. Precis som i kväll...
– Jag såg inte Gefles segermatch mot AIK för några veckor sedan men jag kan mycket väl tänka mig vad som hände. Man går i fällan och fastnar i det där organiserade försvarsspelet och så får dom ställa om och komma till farliga inlägg mot Orlov och Dahlberg. Då kan 1–0 komma på övertid, säger Lasse.
Han vet vad som gäller och hela Elfsborg har koll på GIF:s spelidé. Men det är ändå ingen lätt nöt att knäcka även om man är ett topplag som slåss om guldet.
– Vi vet att i grund och botten är vi ett bättre fotbollslag och gör vi rätt saker så vinner vi också – särskilt här hemma. Det handlar om att fokusera, inte tappa boll i fel lägen och ha bra fart på passningsspelet. Saker som alla lag vet är viktiga mot Gefle – men är svårt att utföra.
De två senaste säsongerna har i alla fall ett trendbrott skett. Förra året gjorde Elfsborg helt rätt saker och vann med 3–0 och 2010 blev det en 1–0-seger. På Strömvallen i våras vann Boråslaget med 2–1.
– Då hade vi ett totalt grepp fram till dom gjorde 1–1 efter 70 minuter och då blev det svajigt. Men vi kunde ändå avgöra i slutminuten och totalt sett var det en rättvis seger, minns Nilsson.
Och jodå, det var Nilsson själv som tofflade in segermålet bakom Hugosson på övertid.
Men annars har den i Brage fostrade forwarden haft en skadefylld säsong där han missade en stor del av försäsongen efter en jobbig knäskada i vintras. När han blev fri från den har han besvärats ordentligt av in inflammerad hälsena. Han skulle egentligen ha vilat i somras men då laget drabbades av flera skador fanns han med på planen ändå.
– Kanske lite dumt men jag var så otroligt spelsugen efter våren och så började det dessutom att flyta på riktigt bra. Där hade jag min absolut bästa period den här säsongen.
Hösten har varit tyngre även om det nu känns aningen bättre igen. Även lagmässigt har allting inte gått så bra som det gjorde i våras och somras. Förlusten förra helgen mot IFK Norrköping var riktigt tung samtidigt som kollegorna i toppen av tabellen vann sina matcher.
– Klart det är jobbigt att vi har tappat det grepp vi hade om det här. Men det är tre matcher kvar och vi går för guldet, avslutar Nilsson.
Då finns det bara tre poäng i kväll mot Gefle.
Första halvlek:
1–0 (15) Markus Kumpuoja.
2–0 (19) Tomi Hauska (Markus Kumpuoja).
2–1 (24) Erik Säfström (Erik Pettersson).
2–2 (30) Erik Pettersson, vänsterhörna.
3–2 (32) Ted Skoglund (Mikael Lindberg).
Utvisningar, Kungälv: Inga. SAIK: Daniel Bäck 10 min, Erik Säfström 10 min, Jesper Hvornum 5 min.
Andra halvlek:
4–2 (47) Mathias Johansson, vänsterhörna.
4–3 (59) Erik Säfström (Christoffer Edlund).
5–3 (75) Tomi Hauska (Fredrik Johansson).
6–3 (90) Markus Kumpuoja (Tomi Hauska).
Utvisningar, Kungälv: Tomi Hauska 10 min, totalt: 1x10. SAIK: Erik Pettersson 10 min, totalt: 3x10, 1x5.
Hörnor: 9–10 (4–4).
Domare: Roland Fager.
Publik: 1 106.
Matchen i korthet:
Regerande mästarna från Sandviken har fått en tung start på elitserien. I går kom andra förlusten på tre matcher och precis som förra säsongen förlorade SAIK på Skarpe Nord i Kungälv.
Hemmalaget gjorde en riktigt bra match rakt igenom och anföll när tillfälle gavs, samt höll defensiven tät mot ett frustrerat SAIK som inte kom till några bra chanser.
Mycket saknades i SAIK:s spel och det märktes att skadade mittfältaren Johan Löfstedt fattas på mittfältet.
Poängligan
Målvakt:
Joel Othén 3
(Abbe Bodin)
Försvar:
Ted Haraldsson 1
Mikael Nilsson 2
Joakim Bergman 2
Jesper Hvornum 1
Erik Säfström 4
(Victor Janérs) spelade ej
Mittfält:
Johan Östblom 2
Rasmus Forslund 1
Linus Forslund 3 (bytte även som forward)
(Daniel Bäck) 1
(Dennis Henriksen) 3
(Kasper Milerud) –
Anfall:
Christoffer Edlund 2
Erik Pettersson 3
Snittbetyg: 2,15.
Poängförklaringar:
6: Världsklass. 5: Mycket bra. 4: Bra.
3: Godkänd. 2: Kan bättre. 1: Dålig.
-: Spelade för lite för att bedömas.
Skador/avstängningar
Elfsborg: Amadou Jawo (lår), Stefan Larsson (ljumske), Per Frick (vadben).
Gefle IF: William Lundin (benhinnorna), Johan Svantesson (fot).
Tränarna säger
Jörgen Lennartsson, Elfsborg:
– På senare år har det här varit en av de svåraste hemmamatcherna för oss. Gefle är en stark motståndare på Borås Arena, och även den här gången kommer det att bli tufft. Gefle är ett välorganiserat lag som är taktiskt drivet.
– Jag noterar de övriga resultaten i guldstriden, men det finns ingen anledning att titta på matcherna. Det kan resultera i energitapp.
Pelle Olsson, Gefle IF:
– Visst, vinner vi har vi säkrat nytt kontrakt, men det viktigaste för oss inför matchen är att fokusera på vad vi ska göra. Elfsborg fick vissa resultat med sig under helgen, vilket förstås är inspirerande för dom. Jag utgår ifrån att de kommer att trycka på direkt.
– Vi är i bra form. Mot Åtvidaberg uppstod några olyckliga situationer, men det har vi lagt bakom oss. Det gäller att hantera både framgångar och motgångar.
Fem senaste
Elfsborg:
21/10 IFK Norrköping (b) 1–2
7/10 Gais (b) 2–1
30/9 Örebro (h) 1–0
26/9 AIK (b) 1–1
23/9 GIF Sundsvall (h) 0–0
Gefle IF:
20/10 Åtvidaberg (h) 1–2
7/10 AIK (b) 1–0
30/9 Kalmar FF (h) 0–0
26/9 Sundsvall (b) 1–0
23/9 Mjällby (h) 1–0
Den här säsongen
16/4 Gefle IF–Elfsborg 1–2
Förra säsongen
2/10 Elfsborg–Gefle IF 3–0
18/6 Gefle IF–Elfsborg 1–0
Vi tippar
Kvällens match:
Elfsborg–Gefle IF 2–1
Det var i mitten på den andra perioden när HV71:s forward Matilda Norberg kom fri och efter sitt avslut fick ett felskär och flög i hög hastighet in i sargen bakom målet. Vurpan tog så illa att matchen avbröts i nästan en timme, och ambulans tillkallades.
– Det enda jag vet är att höften och revbenet har skadats, sa HV71-tränaren Fredrik Magnusson direkt efter matchen.
Innan skadan hade det minst sagt hänt mycket. Brynäs ledde med 7–0 och hade lekstuga med ett bortalag som inte hängde med.
– Vi gjorde en riktigt bra match. 1–0 kom redan efter 15 sekunder, sen rullade det bara på, säger Brynäs tränare Henrik Orevik.
– Det kan vara lätt att man går ner sig efter ett sådant här avbrott, men det tycker jag att vi inte gjorde. Vi fortsatte att spela riktigt bra, och var många klasser bättre än HV71.
Efter elva matcher ligger laget på en andraplats och har endast två förluster i år. Men nu väntar ett två veckors långt landslagsuppehåll. Från Brynäs åker målvakten Sara Grahn, den skicklige backen Lina Bäcklin, den yngre talangen Anna Borgqvist och nyförvärvet från Leksand, Lina Wester. Övriga laget kommer att träna hårt och försöka behålla formtoppen.
– Jag är mycket nöjd med det vi har presterat hittills. Inledning envar kanske inte så jättebra, men jag tycker att vi verkligen har kommit igång nu, säger Orevik.
$1
BRYNÄS–HV71 11–0 (4–0, 4–0, 3–0)
$1
Första perioden: 1–0 (0.15) Henriette Sletbak (Angelica Östlund, Emelie Johansson), 2–0 (3.37) Anna Borgqvist (Karin Johansson, Josefine Holmgren), 3–0 (9.32) Lina Bäcklin (Elin Uusitalo, Angelica Östlund) spel fem mot fyra, 4–0 (18.45) Karin Johansson (Elin Uusitalo, Angelica Östlund).
$1
Andra perioden: 5–0 (4.35) Henriette Sletbak (Josefine Holmgren), 6–0 (8.29) Lina Wester (Lina Bäcklin, Anna Borgqvist) spel fem mot fyra, 7–0 (8.57) Elin Uusitalo (straff), 8–0 (14.12) Anna Borgqvist, spel fyra mot fem.
$1
Tredje perioden: 9–0 (2.15) Lina Bäcklin (Anna Borgqvist, Angelica Lorsell) spel fem mot fyra, 10–0 (17.26) Angelica Östlund (Kajsa Östlund) spel fem mot fyra, 11–0 (17.47) Angelica Östlund (Henriette Sletbak, Kajsa Östlund).
$1
Skott: 48–12 (16–0, 14–6, 18–6).
$1
Utvisningar, Brynäs: 2x2, HV71: 7x2.
$1
Domare: Martin Lundberg.
$1
Publik: 109.
Vid klockan 21. 15 i söndags trädde en helt maskerad man in på Statoil på Faluvägen i Hofors. I händerna höll han en yxa och krävde att få pengar.
Men butiken säkerhetssystem gjorde det omöjligt att ge honom några pengar.
Då begärde han att kassörskan skulle fylla en påse med cigaretter.
Han försvann sedan från platsen med en medhjälpare som stått utanför och hållit utkik. Kumpanen var inte maskerad. Båda två fastnade på övervakningsfilmen.
Polisen har gott hopp om att åtminstone kunna gripa den omaskerade mannen.
Inga kunder fanns inne på bensinstationen under rånet.
Lars Åkesson, föreståndare på macken, säger att det var två ynglingar som genomförde rånet.
– Vi har inte gjort någon inventering efteråt så vi vet inte exakt hur mycket tobaksvaror de kom över. Men det rör sig inte om några jättebelopp.
Ingen ur personalen skadades fysiskt vid händelsen och enligt Lars Åkesson mår de efter omständigheterna bra.
– Vi är förberedda på olika scenarier och agerar därefter vid sådana här tillfällen.
Samma bensinmack rånades också 1999. Den gången slogs expediten ned av tre maskerade rånare och tvingades under pistolhot öppna kassaskåpet.
Macken rånades också år 2006.
Han fyllde fritösen med olja men somnade sedan. Hela lägenheten och de övriga lägenheterna i trapphuset rökfylldes och räddningstjänsten fick evakuera 15 personer i huset. Några av dem kunde senare återvända till sina lägenheter. Mannen fördes med ambulans till sjukhus då han fick i sig rök, han är nu misstänkt för allmänfarlig vårdslöshet.
När polisen satte upp poliskontroller runt Gävle under söndagsmorgonen åkte flera fast för rattfylleri.
En man blåste positivt vid halv tio-tiden under förmiddagen. Eftersom mannen saknar adress i Sverige tog polisen kontakt med åklagare direkt som beslutade om dagsböter motsvarande 12 000 kronor.
En man som saknade körkort rapporterades för grov olovlig körning. Han togs till polisstationen för provtagning och delgavs efter det misstanke om ringa narkotikabrott genom eget bruk.
Vid lunchtid blåste ytterligare en man positivt vid en poliskontroll vid Slottstorget.
En enig extrastämma för Konsumföreningen i Åmot beslutade i går att gå ur Kooperativa förbundet. Den gav också styrelsen i uppdrag att förhandla fram ett leveransavtal med Axfood.
– Det som är det viktiga för Åmotsborna och styrelsen är att det finns en butik. Om det står Coop på den eller om det står Tempo eller Handlarn är inte väsentligt, säger Per Agefeldt, ordförande i styrelsen.
Efter att ha gått igenom ekonomin kan han konstatera att logistik och återbäring till och med september i år kostat runt 300 000 kronor mer än i fjol. För en butik som är ensam på orten innebär återbäringen ingen konkurrensfördel, bara en utgift säger han.
Han betonar att föreningens ekonomi i övrigt är stabil.
– Vi är skuldfria och har en likviditet på en miljon kronor.
Men för att klara sig behöver de göra något åt de ökande utgifterna. Kan de få ner dem med 300 000 kronor är framtiden säkrad säger Per Agefeldt.
– Det är det vi behöver för att komma på grön kvist.
Besluten att begära utträde ur Kooperativa förbundet och anta nya föreningsstadgar måste två stämmor varav en ordinarie ta. Innan styrelsen begär utträde ska därför den ordinarie stämman i mars också säga sitt.