– Det hade varit skillnad om vi inte skapar några målchanser. Men det gör vi. Jag har stor tro på att det kommer att lossna. Vi har målskyttar, kommenterade Brynästränaren Tommy Jonsson.

I Brynäs var Sebastian Lauritzen och Jonas Nordquist tillbaka efter skador. De bildade kedja tillsammans med Daniel Widing, men det märktes att både Sebastian och Jonas saknar matchträning.

– Kul att vara tillbaka. Men det stämmer att jag blev trött i bytena. Det går fort därute. Det glömmer man bort när man har varit ifrån det ett tag, tyckte Sebastian Lauritzen.
Första perioden var jämn och mållös, med en liten övervikt för Brynäs när det gällde att skapa chanser. Calle Järnkrok kom exempelvis helt fri redan i matchöppningen men sköt rakt på Alexander Salak i Färjestadsmålet.

– Man måste göra mål för att vinna matcher. Jag tycker att vi hade många bra chanser. Men vi måste bli effektivare, förklarade Calle Järnkrok.

Färjestad hade ett gyllene tillfälle att ta ledningen i första perioden när hemmalaget fick spela fem mot tre utespelare i en minut och 44 sekunder. Men Brynäs störde förtjänstfullt Färjestads powerplay och värmlänningarna lyckades inte skapa en enda riktigt vass målchans.

Även den andra perioden slutade 0–0, återigen med Brynäs som det något konstruktivare laget när det gällde anfallsspelet. Bland annat var Sebastian Lauritzen nära att fira sin återkomst med sitt första elitseriemål för säsongen när Brynäs hade ett power play i början av perioden, men även den gången räddade Salak.
Inte heller Färjestad lyckades få in pucken när de fick chansen i numerärt överläge i slutet av perioden.

I stället tog hemmalaget ledningen direkt i inledningen av den tredje. Matchuret visade 23 sekunder när lagkaptenen Rickard Wallin rakade in 1–0, snyggt framspelad av Christian Berglund som helt ställde Brynäsförsvaret med en passning bakom ryggen.
Därmed var isen bruten. Per Åslund sköt 2–0 efter 3.55 när han ostörd fick åka in i slottet och placera pucken förbi Johan Holmqvist. 3–0 prickade Patrik Lundh in i tom bur efter 18.45.

"Honken" var annars Brynäs bäste spelare tillsammans med anfallaren Johan Harju som hade mycket istid och skapade det mesta i anfallsväg för Brynäs. Dessutom var han stark även i det defensiva spelet.

– Den dåliga inledningen i tredje perioden kostade oss matchen. Annars kändes det bra. Vi skapade mycket chanser. Normalt hade vi gjort tre, fyra mål med sådana chanser, sade Johan Harju.

Tommy Jonsson har haft roligare dagar i sitt hockeyliv:

– Jag är väldigt besviken över hur matchen slutade. Vi spelade mycket bra i två perioder. 0–0 så långt speglade inte alls matchen. Vi hade ett bra försvarsspel och ett bra målvaktsspel.

Sedan hade vi inte riktigt energin att komma igen i tredje perioden när de fick sina mål.

Per-Olof Olsson

Jonas Persson har åkt rullskidor hela sommaren och längtat efter att åka på snö igen. I dag vid 16-tiden gick önskan i uppfyllelse när spåret i Högbo öppnade för säsongen.
Ett Vasalopp hägrar, eventuellt.

– Målet är att åka 100 mil som motion. Kanske det blir ett vasalopp. Jag åker var tionde år och nu har det gått tio sen senast, säger han

Men helst vill han ha ett längre spår än de 700 meter som preparerats färdigt till i dag.

– Man blir yr i huvudet av att åka runt runt.

En annan på plats var Anders Ågren. Han har gjort det till en speciell grej att åka skidor första dagen varje säsong.

För honom blir det definitivt inget Vasalopp nästa år.
– Jag har slutat åka Vasaloppet. Åtta gånger har jag åkt loppet.

Den här säsongen öppnade det konstfrusna spåret en vecka senare än i fjol. Förra året fick man på grund av regn och värme stänga bara några dagar efter öppnandet.

Nu lovar prognoserna kall väderlek, i varje fall de närmaste dagarna.

I onsdags var det som den sparade snön från i mars började prepareras till en 700 meter lång slinga.

Till nästa helg ska den ha utökats med ytterligare 700 meter.

Han är smått lyrisk när han beskriver arbetet och det passar ju bra eftersom det är just Lyriska Sällskapet Gävleborg som sätter upp den klassiska musikalen ”Cabaret” för första gången i Gävle.

Lördagen den 12 januari blir det premiär i Stora Gasklockan.

På torsdagen samlades ensemblen för att träffa media på den blivande spelplatsen, som småningom kommer att förvandlas till syndens näste, Kit Cat Club i 30-talets Berlin.

– Senast vi var på den här arenan var 2006 då vi spelade ”Carmen”, påminner Rolf Wickenberg i arrangörsstaben. Opera och operett i all ära, det är ju min hemmaplan, men nu blir det en utmaning att sjunga på ett helt annat tekniskt vis i skådespelarrollen som juden herr Schultz.

Denne förlovar sig över religionsgränsen i ett kärleksdrama med tragiskt slut.

En av huvudrollerna innehas av Jakob Westin, mera känd som cirkusartist, som blir Gävles svar på den karismatiske konferencieren Joel Grey. Rollen som Sally Bowles görs inte av Liza Minelli utan väl Camilla Lénström, som också tagit hand om koreografin för tio dansare i Kit Cat Girls.

Camillas närmaste motspelare i musikalen, Cliff, blir David Tanzilli, även han meriterad musikalartist och dansare. ”True talent”-stjärnan Sara Kreft ska spela fräulein Schneider sedan hon, enligt regissör Lindblad var överlägset bäst i en audition. I dansgruppen ingår en annan känd Gävlesångerska, nämligen Fanny Wallmo.

Musikansvarige Stellan Alneberg, som varit med i tre ”Cabaret”-uppsättningar på andra orter tidigare, mönstrar en sexmannaorkester med bland annat musiker från Sandviken Big Band.

Handlingen följer i stort den filmatiserade versionen av Broadway-musikalen från 1966. Det är inte bara en musikal utan även en viktig historisk berättelse om människorna i dåtidens Berlin då nazismen började tränga sig på. Nattklubben stängdes och förvandlades småningom till en av Gestapos tortyrhålor, i samma lokaler som naziofficerarna tidigare hade tillfredsställt köttets lustar.

På Lindblads önskemål kommer därför föreställningen att utformas så att publiken ska känna andan och stämningen från Kit Kat Club.

Därför öppnas portarna timmen före ridån går upp där publiken kan värma upp i nattklubbsbaren och lyssna till en lokal orkester som ska spela 20- och 30-talsmusik.

– Det här blir häftigt, att få göra en djupdykning in i teaterns värld tillsammans med ett härligt gäng, säger Sally Bowles... f’låt Camilla Lénström, en gång i tiden Furuviksbarn som har ett artistförflutet på Wallmans salonger.

Flera av de handlare som GD pratar med i centrala Gävle tror inte att konkurrensen från Hemlingby Köpcentrum blir så farlig.

Eje Bergström, chef för Intersport i Gävle, Valbo och Sandviken, menar att etableringen av Stadium Outlet till och med kan öka Intersports försäljning.

– Det kan nog öka köpkraften totalt sett. Ser man att grannen kommer i nya sportkläder vill man själv också ha. Dessutom har vi lite olika sortiment. De kör mer outlet och lågpris medan vi kör det senaste, säger han.

Han tror att de som åker till Hemlingby eller Valbo Köpcentrum samtidigt passar på att ta en tur in till stan för att handla där.

– Då gäller det att det är lätt att ta sig fram med bil i stan. Om det är avstängt mellan norr och söder blir det för krångligt, säger han.

Hans Eriksson på Gallerian Nian är inne på samma linje.

– Ju mer handel vi kan erbjuda inom ett större område, desto bättre för handeln som helhet. Samtidigt kan vi inte sitta still i båten. Vi måste jobba för att göra centrum mer attraktivt, säger han och menar att dit hör inte bilavstängningar.

Anna Höglund, butikschef för Indiska, tror inte att just hennes affär drabbas av att Hemlingby Köpcentrum byggs ut.

– Det är nog värre för dem med mer likvärdiga varor. Därför är det viktigt att vi handlare håller ihop och exempelvis anordnar shoppingkvällar. Det måste hända saker i stan, säger hon.

Just i går kväll hade affärerna i centrum öppet till nio. Men enligt Eva Olsson, centrumledare på Gävle Centrumsamverkan, var det inte för att möta konkurrensen från Hemlingby Köpcentrum.

– Det var bestämt redan i januari, säger hon.

Hon har svårt att säga vad utbyggnaden av Hemlingby Köpcentrum kan innebära för handeln i stan.

– Jag har ingen aning alls. Vi gör mätningar och följer utvecklingen, säger hon.

Inte heller Benny Andersson, centrumledare på Valbo Köpcentrum, räds den ökade konkurrensen.

– Det stärker oss som handelsregion och lockar fler långväga besökare, säger han.

Ännu ett bostadsinbrott har anmälts i Gävle. Den här gången drabbades en boende på Gullregnsgatan i Gävle.

Polisen har spärrat av bostaden och ska göra en teknisk undersökning för att försöka säkra spår efter brottslingen. Enligt vakthavande befäl på polisen var det igår kväll ännu oklart ­exakt vad tjuven fått med sig.

Affärsområde Sandvik Materials Technology, SMT, med runt 4 000 anställda i Sandviken, har det senaste året genomfört massiva besparingsåtgärder.

En halv miljard kronor har sparats inom ramen för det så kallade Step change-programmet, i första hand genom personalneddragningar på tjänstemannasidan.

I Sandviken har 230 personer lämnat sina Sandvikjobb.

Men nu syns också resultatet av nedskärningarna. Trots att orderingången föll med elva procent i det tredje kvartalet, jämfört med samma period förra året, och att faktureringen föll med sju procent så förbättrades rörelseresultatet från 41 miljoner kronor till 180 miljoner, justerat för engångskostnader.

– Ja, det är för att vi har fått bort kostnader ur verksamheten och hade vi inte gjort det här hade vi haft ett riktigt bekymmersamt läge nu, sa Jonas Gustavsson när han i går presenterade delårsrapporten på SMT:s nya – och koncernens gamla – huvudkontor i Sandviken.

Att orderingång och försäljning fortsätter att sjunka från redan låga nivåer tvingar dock SMT-ledningen att vidta ytterligare åtgärder.

Step change-programmet förlängs och utökas och i första hand betyder det att ett nytt sparpaket läggs, den här gången på 300 miljoner kronor.

Men det nya sparpaketet ska till skillnad från det gamla inte innebära några personalneddragningar. I stället handlar det om att fortsätta att trimma produktion och organisation i syfte att öka effektiviteten.

Det är också ett uttalat mål att upp- och nedgångar ska kunna hanteras utan att personal­styrkans storlek påverkas för mycket.

– Jag hyser en god tilltro till att om vi kan gå igenom tuffa tider utan uppsägningar så har vi också en enorm konkurrensfördel när det vänder igen. Men vi måste naturligtvis också skydda vårt resultat, sa Jonas Gustavsson.

IF Metall-klubbens ordförande på SMT, Bo Boström, tror att företaget är inne på rätt linje när det gäller det nya sparpaketet och någon större oro för uppsägningar i Sandviken känner han inte.

– På kollektivsidan har vi ett flexibilitetsavtal som kan tåla ytterligare volymtapp, även om det är svårt att säga hur mycket.

– Så är det praktiskt taget överallt som vi kommer på vår turné, säger Jerry ”Lee” Carlsson. Helt fantastiskt vilket intresse det är att återuppleva dessa legenders odödliga hits i våra tolkningar. Ja, vi brukar plocka fram en del udda, mindre känt material också. Det viktigaste är att ljudet och atmosfären är snarlikt som det en gång var.

I kväll uppträder trion, som förutom Hudik-Jerry består av Henrik ”Elvis” Åberg och Johnny ”Roy” Duvert, till Gävle konserthus. Huvudingrediensen i showen är givetvis musik, men trio bjuder även på anekdoter och annat smått och gott från 50- och 60-talet då Elvis var The King med Jerry Lee och Roy Orbison som prinsar i musikvärlden.

– Jag har tolkat min namne sen snart 20 år tillbaka, berättar Jerry. Har också spelat in en handfull skivor och både arrangerat och medverkat i shower.

Samma gäller övriga två, de har hyllat sina idoler och var en gång finalister i TV 4:s talangjaktserie ”Sikta mot stjärnorna”. Det var också där som Jerry och Henrik träffades och började spåna om att framledes göra något tillsammans. Och nu kan de fira tioårsjubileum!

Sedan en längre tid tillbaka gör de nu folkparks-, konserthus- och krogshower varvat med företagsgig och en del annat.

– Det är en härlig musikalisk resa från tiden det begav sig, förklarar Jerry.

– Det är kaos, organiserat kaos, men så måste det vara, säger han.

Det ska märkas när nya nationalarenan slår upp portarna i Solna utanför Stockholm. Artister som Roxette, Tomas Ledin, Kalle Moraeus, Loreen och Tommy Körberg kommer att uppträda kvällen till ära.

Regissören Colin Nutley är den som har satt ihop föreställningen.

– Idén är att hylla svensk musik. Det är den röda tråden. Artisterna går från Peter Mattei via Sven-Ingvars till First Aid Kit. Det är en musikalisk resa.

45 000 åskådare väntas till invigningen och pressen är stor på filmskaparen som här regisserar ett av sina större projekt. Och han avslöjar att han tvekat inför jobbet att sätta ihop den 90 minuter långa före­ställningen.

– Varje dag när jag stiger upp! På vägen hit i bilen funderar jag varje dag på om jag ska svänga åt andra hållet. Men hur många regissörer får jobba med en så stor orkester, så många begåvade artister och allt detta? Det väger upp alla tvivel, säger han och tittar sig omkring inne i den stora arenan.

Invigningen direktsänds i SVT1 med start 20.00 i morgon, lördag.

Mikael Forsell/

Den solbrända utstrålningen man hade för två månader sedan har gradvis bytts ut mot en genomskinlig hy samt ett morgonansikte som ter sig vara ut- och inåtvänt.

Jag ser gärna hösten som den vackra årstid den egentligen är, full av färger med frisk luft och en temperatur välkomponerad till fem meter grovstickad halsduk. Men det går inte att sticka under stol med vad hösten gör med vissa människor, bland annat med mig. På höstkanten sover jag som en tonåring på valium, styr mina känslor lika dåligt som jag fickparkerar en gaffeltruck och brukar socker och koffein så till den grad att mina artärer skriker om nåd. Det kallas visst höstdepression, därmed är jag en höstdeprimerad. Men bor man i Norden får man ta det som en viking (ett lite för vanligt uttryck bland mina norska kollegor) och min enda bot på visionen av mig själv som en blek bitterfitta iklädd halsduk och diabetes är att återvända till sommaren som vid erinran värmer kinderna något.

Jag är lyckligt lottad som har möjlighet och råd att åka på semester. Mina lediga veckor spenderade jag på det sätt jag önskat – i lugn och ro på många olika platser med telefonen så långt ifrån mig som möjligt. Jag subtraherade även bort allt vad sociala medier och uppdateringar heter då lugn och ro på mitt vis inte inkluderar informationssamhällets ständiga närvaro. Jag behöver det liksom inte. Sagt och gjort, under två månader gick min profil från sällan-online till dödläge och aldrig har det varit så skönt att inte finnas tillhands.

När jag utvilad och solbränd återgår till det vardagliga livet och infinner mig på de sociala medierna igen fullkomligt dränks jag av semesterbilder. Semesteruppdateringar. Semesterpuffar och semesterlikes. Jag skulle ljuga hela huvudet svart om jag påstod att jag följer allas liv och bilder men unnar såklart alla den tid ifrån vardagen de nog förtjänar. Men i samma sekund som jag är lycklig över att även jag fått komma bort känner jag plötsligt ett sting av otillräcklighet, detta då en handfull personer på ett mycket märkligt sätt uttryckt sig: ”Har du inte gjort något i sommar? Du har ju inte lagt upp någonting”.

Jag kan bara gapa, alternativt ladda upp en bild på mig själv när jag gapar och tagga alla jag känner. Att majoriteten av oss använder sociala medier till att, som det heter, uppdatera våra nära och kära om våra liv är en sak, en bra sak. Men att jag genom dessa medier på något sätt ska bekräfta att jag har ett liv, det är rätt ut sagt vridet. Speciellt tröttsamt blir det när människor utgår ifrån att alla alltid ska vilja visa upp sig och sitt liv på Facebook and what not och om möjligt ännu mer absurt då största delen av allt upplagd material enbart är positiva förmedlingar av en själv. På vilket sätt är det realistiskt?

Vi och den allmänna psykologin kan ju alla enas om att ju gladare, hurtigare, snyggare och effektivare vi är på nätet desto mer fokus har vi på att se våra egon växa på en skärm än i verkligheten. Vi kanske skulle kunna PRATA om semestern eller är inte det nutida nog? Idiot.

Mina minnen inkluderar utöver det visuella även doft, ljud, temperatur, smak och humör. Och när mina kinder värms av tillbakablickar i höstkylan så önskar jag att de som räknar milstolpar och mål på någon binär livslinje får sin dator kraschad – och om möjligt lika förjävliga morgonansikten som mig.

JUSTINE ÖSTERGREN

Krönikör på GD Nöje

justine.ostergren@hotmail.com

– Folk får gärna ha åsikter om det jag gör men jag skiter fullständigt i vad de tycker om mig som person.

Inledningssekvensen i nya Bond-filmen ”Skyfall” innehåller som brukligt pulshöjande action med en hårt prövad agent innan Adeles sköna stämma leder in i en typiskt bondsk psykedelisk förtext. Mitt i händelsernas centrum finns Ola Rapace. I rollen som skurken Patrice jagas han på motorcykel och slåss mot Daniel Craigs 007 ovanpå ett tågtak.

– Det var en otroligt stor apparat när vi spelade in. Det kräver mycket koncentration men det är en rolig press. Alla skärper till sig för det får inte gå fel. Måste man göra om så tar det ett par timmar att rigga igen och då rullar det några miljoner, säger Ola Rapace och stoppar in en snus.

Dagen efter galapremiären i Stockholm gör vår senaste svenska utlandsresenär press. Han verkar lite småtrött men på bra humör och berättar gärna om inspelningen.

– Jag älskar koncentrationen och att leka med motorcyklar. Det är klart att man bli lite chockad över vilka resurser som finns. Men efter en timme så märker man att jobbet är det samma, oavsett hur mycket pengar det handlar om.

Rollen tillsattes efter en omfattande provfilmningstur genom Europa. Ola Rapace blev ordentligt testad under en vecka i London då han fick bevisa att han kunde klara rollen, rent fysiskt. Patrice har inga repliker men det gjorde inte så mycket, tycker Ola Rapace.

– Jag och regissören Sam Mendes pratade ändå mycket om rollen, han visste att han ville ha någon med mer energi än bara en stuntkille och det var viktigt för mig.

Att medverkan i en globalt superhajpad film som ”Skyfall” skulle förändra Ola Rapaces syn på sig själv tar han bestämt avstånd från.

– Det finns ju de som är mer intresserade av pengarna och kändisskapet och förväxlar skådespeleri med ”karriär”. Men det kan stå i vägen för själva jobbet. Det blir fokus på fel grejer, svårare att experimentera om man förväntas vara en stjärna.

Hur tror du att andra uppfattar dig?

– Det skiter jag fullständigt i, det har jag alltid gjort. Jag har så svårt för kändisjournalistiken och fattar inte hur folk kan vara intresserade av den överhuvudtaget.

Miranda Sigander/TT Spektra

Med tanke på sin särskilda koppling till Gävleborg var det flera som gladdes lite extra gårdagens förlovningsnyhet.

En av dem var Carl Höglund som är ordförande i Gävleborgs fäbodförening där Madeleine är hedersmedlem och särskild beskyddare.

– Det är roligt att hon förlovar sig, säger Carl Höglund som träffade henne och kronprinsessan Victoria när de båda deltog på en fäbodresa 2009.

– Det var en trevlig inställning och jag fick intrycket att det var två kvinnor med fötterna på jorden.

Något särskilt firande var inte planerat, men lagom till bröllopet ska föreningen ge en gåva enligt Carl Höglund. Vad det blir håller ordföranden emellertid för sig själv.

– Det kan jag inte tala om. En present ska vara en överraskning.

Prinsessan Madeleine är även hedersmedlem i Gefle studentkår där evenemangsansvariga Rebecka Östvang ursäktar att de inte firat något än. Men hon lovar på stående fot att den ­glada nyheten ska firas senare på kvällen.

– Det är ju skandal att vi inte firat det än. Men vi har en afterschool i dag och då får vi fira det med tårta.

Om den nyblivne fästmannen Chris O'Neill har hon inte mycket att säga, mer än att han ­verkar trevlig.

Kan han bli hedersmedlem i ­Gefle Studentkår nu också?

– Det kan inte jag besluta, sånt går genom styrelsen. Men det måste vi diskutera, säger ­wRebecka Östvang.

Landshövdingen Barbro Holmberg var inte anträffbar under gårdagen med gratulerade de lyckliga tu i ett telegram.

– Jag gläds med dem och vill framföra mina och länets varmaste gratulationer. Vi önskar vår hertiginna av Hälsingland och Gästrikland och hennes fästman all lycka i framtiden.

I över 70 år har Dagens Nyheter arrangerat den klassiska kunskapstävlingen Nutidsorienteringen och i början av oktober deltog drygt 220 000 högstadieelever i hela landet som alla svarade på 30 nutidsrelaterade frågor.

Det var få elever i landet som var lika bra som Solängseleverna Victor Bellander och Julia Östling Kütt.

I Gävleborg var det inga som nådde upp till deras nivå.

– Det känns bra, jag fick höra det i morse att jag vunnit. Många har kommit fram och sagt grattis, säger Victor Bellander som går i 8B på Solängskolan.

Han visste att det gått bra, men att hans 27 rätt av 30 möjliga skulle leda ända fram till seger hade han inte kunnat drömma om.

Julia Östling Kütt i 7C fick lika många rätt och även om hon är överraskad över det lyckade resultatet tror hon sig veta varför det gick så bra.

– Jag läser Gefle Dagblad varje dag. Det har jag gjort sen mellanstadiet.

Men vinsten är inte bara GD:s förtjänst. Såväl Julia Östling Kütt som Victor Bellander ger Solängsskolans lärare en eloge och passar samtidigt på att lyfta fram Fridhemsskolan som båda gick på tidigare.

Den 10 december väntar en alldeles speciell prisutdelning i Stockholm när alla länsvinnarna får motta pris ur drottning Silvias hand.

– Det är lite nervöst, vi ska få träffa drottningen, säger Julia och Victor håller med.

– Jag visste först inte att vi skulle ta emot pris av drottningen. Jag är nervösare för det än jag var inför provet.

Solängseleverna var inte de enda som levererade i årets tävling.

Klass 9A på Engelska skolan i Gävle var den bästa klassen i Gävleborgs län.

Juryns motivering:
”Han är i en och samma person en tekniskt sett fulländad spelare, respektlös och grovjobbare. Trots sina unga år tar han verkligen plats och har också snabbt spelat sig till en ordinarie plats i Brynäs.”
- Elias har spelat helt respektlöst och tar verkligen plats, säger Roger Rönnberg, en av medlemmarna i Årets Rookie-juryn och förbundskapten för JVM-laget i ett pressmeddelande.
- Han är kort sagt en högklassig spelare, precis en sådan man vill ha sitt lag.
Brynäs har abonerat på utmärkelsen de senaste åren.
I fjol gick den till Johan Larsson. 2011 till Mattias Ekholm, och 2010 till Jacob Markström. Även Nicklas Bäckström har fått utmärkelsen, det var 2006.

Här är alla tidigare Årets rookie:
1989/1990 Patrick Carnbäck, Frölunda
1990/1991 Tommy Söderström, Djurgården
1991/1992 Michael Nylander, AIK
1992/1993 Kenny Jönsson, Rögle
1993/1994 Mats Lindgren, Färjestad
1994/1995 Per Eklund, Djurgården
1995/1996 Jan Mertzig, Luleå
1996/1997 Niklas Sjökvist, Färjestad
1997/1998 Pelle Prestberg, Färjestad
1998/1999 David Ytfeldt, Leksand
1999/2000 Mikael Tellqvist, Djurgården
2000/2001 Henrik Zetterberg, Timrå
2001/2002 Rolf Wanhainen, Södertälje
2002/2003 Tobias Enström, Modo
2003/2004 Loui Eriksson, Frölunda
2004/2005 Oscar Steen, Färjestad
2005/2006 Nicklas Bäckström, Brynäs
2006/2007 Patric Hörnqvist, Djurgården
2007/2008 Daniel Larsson, Djurgården
2008/2009 Victor Hedman, Mdo
2009/2010 Jacob Markström, Brynäs
2010/2011 Mattias Ekholm, Brynäs
2011/2012 Johan Larsson, Brynäs

Händelsen inträffade för en vecka sedan, men det var först tidigare i veckan som kvinnan gjorde en anmälan efter att hon stötte ihop med en polispatrull i Valbo.
En för henne känd man i 60-årsåldern hade smekt henne över rumpan när hon var på väg till dagiset. Han frågade sedan, med ett grövre ordval, om kvinnan ville idka sexuellt umgänge med honom.
Han misstänks nu för sexuellt ofredande – men säger sig inte minnas händelsen och nekar till brott.

Johan Ronge

Det var i tisdags som mannen gick in på polishuset och anmälde rånet, som ska ha skett i fredags för en vecka sedan.
Mannen berättade att han var på väg hem från krogen vid 23-tiden då han konfronterades av de två rånarna som tvingade av honom mobiltelefon och kontanter.
Han gav ett speciellt signalement på gärningsmännen.
- Han beskriver att de var klädda i svarta toppluvor och bar svarta kläder, säger Fredrik Nilsson, förundersökningsledare vid Gävlepolisen.

Johan Ronge

Den 21 oktober 1922 skickade Karl Berglund, Ruben Kocken och K J Wahlund en inbjudan till ett 20-tal personer ”till diskussion rörande möjligheterna för bildandet av en lokal sammanslutning i Gefle för filatelistiska intressen”.

Det var elva personer som hörsammade inbjudan och den 24 oktober hölls mötet, föreningen bildades och stadgar fastställdes. Nu har det alltså gått 90 år sedan sällskapet bildades.

Och än är det livaktigt, det finns fortfarande många som tycker de där små frimärkena är mycket spännande. En av dem är Bert O Bergström, numera hedersmedlem i sällskapet. Han har varit med i princip under halva föreningens tid.

Han minns att när han valdes in var det lite andra tider. Titlarna var viktiga: Kamrer, överstelöjtnant och så vidare. Och det var minsann inte bara att betala medlemsavgiften för att komma med:

– Jag fick gå till sällskapet en gång och träffa gubbarna för att presentera mig. Sen fick jag vänta ett tag innan jag fick besked att jag var invald, berättar Bert.

Nu tillhör Bert förstås veteranerna i sällskapet och han har med åren lärt sig så mycket om frimärken att han numera anlitas för att värdera samlingar. Det händer då och då att anhöriga till någon avliden kommer med en samling för att höra om den är värd något.

– Ofta är det inget värde alls. På försommaren kom en man med sin pappas samling. Det visade sig att den samlingen inte var värt något. Men han hade också en plåtask med mynt med sig, och den visade jag för en vän som kan mynt. Och han värderade plåtaskens innehåll till 10 000 kronor, säger Bert O Bergström.

Att vara frimärkssamlare är ofta att specialisera sig på något ämne. Bert O Bergström samlar på järnvägsmotiv, det föll sig naturligt eftersom han jobbade på järnvägen.

Och jodå, han har sett det där mytomspunna gula Tre Skilling Banco-frimärket som är världens mest värdefulla (senast kända köpeskilling var 15 miljoner). Det var på en utflykt till Stockholm med filatelistsällskapet när dyrgripen ställdes ut.

– Man fick titta på den i en glasmonter som var ordentligt bevakad av vakter, säger Bert.

Ellinor Alicesson är nästan yngst av alla i sällskapet och dessutom vice ordförande och ungdomsansvarig. Både hon och Bert har samlat i stort sett hela sina liv. Ellinor började när hon var åtta år och Bert började samla när han var sju.

– Det som är så fascinerande är hur vackra frimärkena är och vilket arbete och vilken teknik som krävs för att göra ett frimärke. Det ger också så mycket kunskap och glädje att hålla på med sin samling, säger Ellinor.

– Och det är så avstressande att sitta med sin samling. Man kopplar av, det är kreativt och väldigt bra träning i att strukturera och organisera. Det har jag mycket nytta av i mitt jobb på reklambyrån,säger Ellinor Alicesson.

Även om Gefle Filatelisällskap har 85 medlemmar och ett rikt samarbete med Sandvikens förening så inser både Ellinor och Bert att de måste få fler medlemmar. Inte minst ungdomar.

– Så skriv gärna att de kommer till Frimärkets dag och ser vad vi sysslar med. Det blir lite extra i år, säger Ellinor Alicesson.

Och jodå, han har sett det där mytomspunna gula Tre Skilling Banco-frimärket som är världens mest värdefulla

När bilen stannade försökte en 24-årig man springa från platsen. Han är nu misstänkt för ringa narkotikabrott och innehav av en mindre mängd narkotikaklassade tabletter samt brott mot knivlagen.

Kvinnan som körde bilen visade tydliga tecken på narkotikapåverkan och är förutom hastighetsöverträdelsen även misstänkt för rattfylleri efter påverkan av narkotika.

Länsstyrelsen fattade beslut om att omedelbart omhänderta flera katter. Bara fem kastrerade katter fick hon behålla.

Nu i somras gjordes en ny kontroll efter en anmälan. Den här gången hade kvinnan tjugo katter i och utanför bostaden. I varje rum, utom köket, fanns extremt mycket kattavföring.

Ingen av katterna gick att hantera och därför kunde inte någon närmare undersökning av dem göras.