– Då kör vi tre gånger en minut, ropar Elina Ahlander och ställer en äggklocka som börjar räkna ner.
De elva krokieleverna har precis haft fikapaus och är nu tillbaka i målarsalen med block och penna. Det blir tyst, alla ser koncentrerade ut, deras blickar växlar mellan papperet och modellen Linnea Lindstrand som vill behålla morgonrocken på medan Gefle Dagblads fotograf tar bilder.
– Det är en lyx att ha levande modeller. Människokroppen kan gestalta sig på oändligt många sätt, säger Elina Ahlander som pluggar första året på konstskolan.
– Man tränar verkligen upp seendet genom att teckna en människa utan kläder, säger Evelina Eronen som går andra året på samma utbildning.
De håller i kvällens krokisession vilket innebär att fixa modell, fika och hjälpa modellen att hålla koll på hur lång tid det går mellan varje byte av pose.
– Alla jobbar självständigt och modellen är väldigt självgående. Ibland händer det att någon av de som tecknar önskar en viss ställning eller något tillbehör som en stol eller ett tyg. Som modell gäller det att både vara uthållig och påhittig, säger Evelina Eronen.