I filmen är han namnlös men när den riktiga bordellhärvan ägde rum på 1970-talet hette statsministern Olof Palme. Inför premiären den 9 november har innehållet i ”Call Girl” fått stor uppmärksamhet i pressen, men regissören Mikael Marcimain nekar till att de associationer åt Palmes håll som filmen väcker skulle vara medvetet gjorda.
– Det här är inte en dokumentärfilm, det är jag noga med att säga. Det är ingen ”skandalfilm” om Palme. Vi har gjort en thriller som handlar om maktförhållanden, ett system som är korrumperat och könsrollerna i samhället.
Mikael Marcimain jämför ”Call Girl” med den typen av samhällskritisk film som gjordes i USA på 1970-talet, hårdkokta historier som ”Alla presidenters män”, ”Serpico” och ”Tre dagar för Condor”.
– Det är klart att vi har inspirerats av verkliga händelser. Ramen för berättelsen, bordellhärvan och Geijeraffären, är kända. Men sedan har vi fyllt den ramen med fiktion. Jag vill visa historier om små människor i ett stort system och jag fastnade för den här för att vi ser den genom de här två unga flickornas ögon.
För Mikael Marcimain är det självklart att stå på konstnärens sida i frågan om huruvida det finns gränser för vad man kan göra inom fiktionens ramar.
– För mig är det svårt att definiera det. Jag tycker att konsten måste få vara fri och ta inspiration ur verkliga livet. Det är en komplicerad fråga men vi har tagit hänsyn till vissa saker i vår film.
Kan det vara ett problem att de som kan historien kanske sitter funderar på om ni syftar på en speciell person?
– Jag kan inte se det så, det står alla fritt att tycka vad de vill. Jag kan förstå associationerna, många av karaktärerna har lånat drag av vissa verkliga personer men det är mer samplingar av människor, för att få rätt tonalitet.
”Call Girl” spelades in förra sommaren med en relativt hög budget på 40 miljoner kronor. Ändå blev inspelningen väldigt tuff och hektisk.
– Även om man har mycket pengar så räcker de aldrig till, speciellt när man gör en epokfilm. Men vi hade ett fantastiskt team och jag är väldigt stolt över filmen.
Mikael Marcimain har ägnat stora delar av sin karriär åt Sveriges 1970- och 80-tal i tv-serier som ”Lasermannen” och ”Upp till kamp”. Härnäst ska han göra film av Klas Östergrens romaner ”Gentlemen” och ”Gangsters”, som till vissa delar också utspelas på 1970-talet.
– Jag kommer inte ur det, säger han och skrattar.
– Det är inte alltid man kan ha intellektuella svar på varför jag har fastnat i den här perioden. Det är ju min uppväxt och det hände väldigt mycket i samhället då. Det är spännande att återvända till en tid som man minns på ett sätt och kanske kan se något annat i nu.
Miranda Sigander/TT Spektra