– Jag har fått det här epitetet som ”den goda modern” men det krossar jag väl nu, säger hon.
Chansen att du har sett eller kommer att se en film med Pernilla August i år är ganska stor. I vintras spelade hon statsminister i publiksuccén ”Hamilton - i nationens intresse”. I december är hon med i Jan Troells svartvita drama om Torgny Segerstedt, ”Dom över död man”.
Och i dag är det premiär för den uppmärksammade politiska thrillern ”Call Girl”, som handlar om 1970-talets bordellhärva. Pernilla August spelar Dagmar Glans, en samvetslös bordellmamma som förmedlade kontakten mellan män på höga positioner och unga, i vissa fall minderåriga, flickor.
För Pernilla August innebar rollen att hon fick lägga undan sin egen fåfänga, inte minst i några lättklädda scener.
– Jag har en bh på mig som är så ful. ”Herregud”, tänkte jag, ”kan man verkligen ha den”. Men det kan man, för den berättar ju något. Det finns ingenting förskönande i gestaltningen av henne. Det är hårt, skoningslöst och hudnära.
Den här Dagmar, hon är så...
– Livsfarlig. Ha ha, jag vet, hon är läskig. Hon utnyttjar de här unga flickorna så att jag nästan kände att nej, jag kan inte göra det här. Samtidigt är hon också så trevlig och det är viktigt för att man ska kunna tro på det. När hon sedan bara vänder, som en kobra, då blir det otäckt. Det var en väldig utmaning att göra den här rollen men det kändes viktigt att berätta den här historien.
För tillfället befinner sig Pernilla August i Danmark, där hon sedan början av hösten följer upp regidebuten ”Svinalängorna” med tv-serien ”Arven efter Veronika”.
– Det är ett familjedrama i konstnärsmiljö. Det handlar om vår tid, vad ett arv egentligen är, på många plan. Det känns jättespännande, jag är ju fortfarande så ny som regissör och det är otroligt tufft med tv-tempot, säger hon.
Längre fram ska hon regissera Hjalmar Söderbergs ”Den allvarsamma leken” hemma i Sverige men just nu längtar Pernilla August efter att vara mer framför kameran.
– På det sättet är det roligt att alla de här filmerna kommer nu, så att jag inte blir bortglömd som skådespelare. Det har aldrig varit så roligt att spela som efter ”Svinalängorna”. Det har kanske med erfarenhet och ålder att göra för det har varit enormt lustfyllt. Jag känner mig verkligen nykär i filmmediet.
Miranda Sigander/TT Spektra
