Examensprovet närmar sig med expressfart. Charlotte Kalla är redo för sitt andra vinter-OS – och hon reser till Sotji som regerande olympisk mästarinna.
Inget har lämnats åt slumpen, men förberedelserna är i dag helt annorlunda, jämfört med hur det såg ut inför Vancouver för fyra år sedan.
Bostadsorten är numera Sundsvall. Hon har lärt sig älska havet, hittat nya älgjaktsmarker i Medelpadsskogarna, lagt in på mental träning och långfärdsskridsko på schemat och på lediga stunder har hon och sambon Anders Svanebo, skidåkare han också, ett hus att ta hand om ...
Ni kanske också hajade till.
Långfärdsskridskor?!
– Vi har åkt på flera ställen här i trakten. På Sidsjön, nära stan, i Matfors på Rännö-sjön, tror jag den heter, på Mingen, som är en större sjö i Njurunda, berättar Kalla.
Visst handlar det om att ha kul, att testa nytt och annorlunda och på så sätt finna avkoppling. Men det är en aktiv vila.
För när vi undrar om vi bara skulle kunna åka och ta några "skojsiga bilder" i skridskomiljö kommer svaret blixtsnabbt:
– Är vädret och förhållandena bra kan vi köra lite skridsko, men då handlar det om ett par timmars träning för min del. Då lägger jag träningstiden på skridsko!
Fastslår Kalla vänligt, men tydligt. Inget lämnas åt slumpen.
Och eftersom snön äntligen kom tillbaka också till södra- och mellersta Norrlands kustland dagarna före SM i Umeå sker också den här intervjun i samband med ett skidpass.
Men vi träffas hemma i Sundsvall, på den plats som hon lärt sig älska de senaste åren: Södra berget, i en miljö hon också hunnit med att bärga ett par SM-guld.
– Jag trivs bra med terrängen här och försöker träna så mycket jag kan här hemma. Året runt.
– Vi bor ju strategiskt till, nära slalombacken och spåren kring Södra berget. Och på sommaren kan jag åka rullskidor på vägen upp till toppen och sedan köra ett löppass i den tuffa terrängen. Det är liksom bara att välja. Det enda jag saknar är väl en rullskidbana just runt Södra berget. Å andra sidan finns det en i Timrå och det är ju inte alltför långt
dit, heller ...
Över huvud taget håller Kalla på att bli en naturaliserad medelpading. Med tillgång till både skog och hav.
– Jag kommer visserligen från en plats med två älvar, så vatten fanns där jag växte upp, men inget hav, så det uppskattar jag verkligen här. Spikarna på Alnön är lite av ett smultronställe.
– Men jag gillar ju skogen också, och har faktiskt fått vara med på älgjakt både i Sättna, utanför Kovland, och i Indalstrakten, berättar hon, utan att avslöja om jatktlyckan var god.
Inför det som komma skall utstrålar Charlotte Kalla harmoni och glädje.
Men så har också säsongsinledningen visat att ett av Sveriges allra största medaljhopp inför vinterspelen är bättre än någonsin.
I en föränderlig värld, där konkurrenterna också utvecklats och gör allt för att bli ännu bättre, har Charlotte Kalla tagit kliv som borde oroa en sån som polska Justyna Kowalczyk och som säkerligen framkallat en och annan bekymrad rynka hos den röda norska kvinnliga armén, med Therese Johaug och Marit Björgen i spetsen.
Eller har det rent av funnits en baktanke med att bjuda hem Kalla för en veckas träning de senaste höstarna?
– Det har varit otroligt lärorikt att komma dit och se på nära håll se hur norskorna tränar. Jag var ju dit förrförra hösten och åkte tillbaka nu i oktober. Det är bara att konstatera, att dom tränar hårt, smart och mycket, berättar Kalla, som i sin tur bjudit tillbaka, vilket betyder att det till hösten kan vara Björgens tur att resa österut.
– Över huvud taget har jag försökt vara nyfiken och "ta in" sånt som jag skulle vilja testa själv. När det gäller det norska upplägget slås man av att det i deras upplägg ligger färre vilodaga.
Själv har Charlotte Kalla försökt anamma detta.
Färre rena vilodagar, medan däremot mängden reducerats en aning.
För en konditionsidrottare är den fysiska träningen A och O.
Och där har hennes mångårige personliga tränare, Magnus Ingesson, en stor del i utvecklingen.
– Honom har jag haft nästan hela tiden. Han slutade i landslaget efter OS i Vancouver för att jobba heltid som polis, men vårt samarbete har fortsatt på distans och när LKAB gick in och stöttat mer har jag kunnat få lika mycket hjälp som tidigare av honom, och det känns förstås jättebra.
Men duon Kalla–Ingesson jobbar alltså mestadels på distans, även om Tärendös stolthet här i världen inför förra säsongen bytte klubb, till Ingessons Piteå Elit.
När det inte är läger med landslaget försöker Charlotte Kalla så ofta och mycket det bara går, att hålla till hemma i Sundsvall. Och då är sambon Anders Svanebo en bra och pålitlig träningskamrat.
Dessutom, likhet med Charlotte Kalla själv, intresserad av och nyfiken på nya grejer.
Som det här med långfärdsskridskor.
Men även det mentala kräver stimulans och dagligt underhåll.
Där betyder förstås trivseln och harmonin i vardagen det mesta, men efter förra säsongen kände hon att det kanske fanns något ytterligare att prova – för att inget skulle ha lämnats åt slumpen.
– Min klubbkompis Magdalena Pajala jobbade med Thomas Nilsson, som är mental tränare i Piteå. Det här är ju ganska nytt för mig och när jag summerade förra säsongen och funderade över vad som fanns att utveckla kom jag att bli ganska bestämd på att detta var värt att prova.
– Jag har aldrig tvivlat på mig själv. Efter VM i fjol var det enda jag hade i tankarna: "Kan jag jag göra saker bättre?"
Och på den vägen är det ...
Säsongsinledningen lovar alltså mer. Och kanske har den mentala träningen varit till extra stor nytta en extremt snöfattig säsong som den vi nu fortsätter accellerera in i.
– Jag har då aldrig varit med om något liknande. Vintrarna här nere i Sundsvall har ju varit bra de senaste åren och eftersom jag kommer norrifrån och van vid att det alltid finns snö har det känts extremt på något sätt. Efter världscuptävlingarna i Davos stannade jag kvar i Schweiz ett tag och hoppades att det lagom till jul skulle ha kommit lite snö i alla fall, men inte då, och jag ville verkligen vara hemma då.
Säger Kalla och fortsätter leende:
– Men vadå? Det är bara att gilla läget. Man fick kanske inte det där lugnet man hoppats på, men vi hittade ett bra ställe i Vemdalen och kunde vara där några dagar i stället efter tävlingarna i Piteå (Skandinaviska cupen på trettonhelgen).
Efter SM-dagarna i Umeå intensifieras nu OS-uppladdningen.
– Vi åker med landslaget till Seiser Alm för att komma på hög höjd igen. Det blir träning och laddning på 1800-meters höjd.
– Sedan kör vi världscup 1–2 februari i Toblach, som också ligger i Italien, alldeles innan avresan till Sotji, berättar Charlotte Kalla.
Fyra år har gått sedan hon i bergen ovanför Vancouver vann sitt livs triumf, guldet över 10 kilometer i fri stil.
Men hon är ännu inte fyllda 27 och fortsatt under utveckling.
Målsättningen är att vara "bäst när det gäller".
Om några veckor läggs Sotji-OS åt handlingarna. Och efter säsongsslutet är det dags för en ny summering och nästa mål: VM på hemmaplan, i Falun, Sverige 2015.
Räkna med att Kalla vet vad som krävs då också.
Men först ska hon smälta Sotji, fortsätta att vara en ambassadör för Sundsvall (utsedd av kommunens näringslivsbolag), njuta av sommaren vid kusten och jaga älg ...