Gävles första prästgård byggdes redan på 1500-talet. Centralt placerad mellan kyrkan och den enda bron som fanns över Gavleån.
Den nuvarande prästgården byggdes 1764 på samma plats. Där bor kyrkoherden Thomas och hans fru Britta. En bostad med många kvaliteter om man tycker om gamla hus och närheten till centrum. Men också ett hem med begränsningar och förpliktelser. Det är mycket att sköta om och de bestämmer inte själva hur länge de får bo kvar. Den sista tiden har det blåst lite extra om Prästgårdens knutar. Av ekonomiska skäl behöver kyrkan sälja fastigheter och ett förslag har varit att sälja Prästgården.
– Det vore jättesorgligt, säger Thomas. Det vore en stor förlust för församlingen om man sålde ut en så unik historisk miljö. De pengar man fick in skulle snart vara slut, men Prästgården skulle aldrig komma tillbaka. Det finns många verksamheter som skulle passa här.
Prästgården är byggd för att vara öppen och tillgänglig. Den har representativa rum i markplan där man kunde träffas och hålla möten. Från gatan kommer man in i en rymlig hall och rakt fram ser man salongen som Thomas och Britta har möblerat själva med gamla möbler. Fönstren längs söderväggen glittrar som smycken och en fin fåtölj utan armstöd ger frihet för armarna och brukar kallas stickfåtölj.
På golvet står en låda med en trave vinylskivor och på skivtallriken ligger en med Leonard Cohen. I nästa rum finns ett bibliotek med bokhyllor i långa rader och en fantastisk bananplanta mitt på golvet. Den är köpt i en mataffär och en gång har den burit frukt. Åt andra hållet finns en matsal med piano och långbord. Trädgården är kringbyggd med Olofsgården på ena sidan och ett plank på den andra. Marken sluttar mot ån.
– Varje år har vi vårfest och då är det picknick i trädgården och under hela juli har vi sommarkafé.
Mot trädgården finns en fin glasveranda. Den har de möblerat med köksbord och stolar och där sitter de ofta och äter. Nu är det gnistrande vintervitt utanför, men inne i verandan prunkar det. Särskilt en planta imponerar som sträcker sig från golv till tak.
– Det där är ett slags papyrus, berättar Thomas. Det sägs att det var Selma Lagerlöf som tog med sig ursprungsplantan till Sverige från Egypten.
Just nu är det mycket diskussioner om kyrkans fastigheter som av ekonomiska skäl behöver bli färre till antalet. Tingshuset som precis blivit ledigt skulle kunna vara ett unikt tillfälle att samla kyrkans verksamheter.
– Det är min tanke och det är församlingens. Trafikverket har nyss flyttat ur och Tingssalen motsvarar den stora salen i Sankt Ansgars hus. Att renovera Sankt Ansgars skulle kosta 20 miljoner och där ryms inte allt. Här finns både Olofsgården och Prästgården som vi också kan använda mer, det vore så synd att göra sig av med ett kapital som Prästgården.
Även om Thomas kommer att flytta förr eller senare, stortrivs han i dag och njuter av att vara hemma.
Vad gör du hemma när du är ledig?
– Då sover jag. I sängen eller i soffan. Den lilla tid jag har ledig läser jag böcker och lyssnar på musik. Jag spelar gamla vinylskivor och köper nytt på CD. Jag gillar Wiehe, Afzelius och Lundell men också klassiskt som Mozart och Beethoven. Nu läser jag Henrik Berggrens biografi om Olof Palme men gillar även deckare, fast det blir det mest på semestern.
Är du intresserad av hus och arkitektur?
– Absolut, det är härligt att titta på hus. Jag försöker få motion och passar på att utforska stan under kvällspromenaderna. Det finns många fina hus i Gävle, särskilt längs ån. Stenhuset vid Sjömanskyrkan där det ligger en tatueringsfirma tycker jag är vackert och trähusen vid länsmuseet.
Kan du snickra och odla?
– Det är jätteroligt att hålla på med händerna, men det blir mest i stugan. Där har jag snickrat en trapp och en terrass och gjort nya vindskivor. Det är min fru som ser till att det växer och vi har försökt ha en pallkrage med odlingar i trädgården. Men det är fullt upp med att klippa gräset och sköta de frukt- och bärbuskar som redan finns.
Vad är viktigast med ett hem?
– De som bor där är viktigast! Jag har haft förmånen att få leva tillsammans, jag var bara 21 när jag gifte mig. För mig är det relationen och kärleken som skapar hemmet. Sen kan det vara en möglig tvåa man bor i, det är inte själva bostaden som skapar det goda livet. Men att bo i ett hus med själ är förstås ett extra plus och jag vet att jag är bortskämd. Men när jag var ung bodde jag i en liten, enkel etta med kokvrån i samma rum.
Vad betyder julen för dig?
– Jag har aldrig varit ledig en jul sedan jag prästvigdes för 32 år sedan. Därför har familjen alltid samlats hos oss. Rent privat är julen något härligt där man får mötas. Det kristna julbudskapet är också väldigt lätt att ta till sig. Ett barn som föds i ett stall och kommer med budskapet om fred och gemenskap. Och med kampen mot mörkret. I dag har julen blivit otäckt exploaterad av kommersialismen som profiterar på julen. Tvärt emot budskapet.
Hur gör du för att inte bli stressad?
– Visste jag det skulle jag vara världsberömd! Även jag vill hinna med mycket. Men jag ser till att ta mig tid till stillhet varje dag, till exempel på morgonen innan jag ska iväg. Jag riktar tankarna och ber inför det som ligger framför mig. En icke troende kan kalla det för mindfulness, eller något annat.
Hur ska kyrkan möta framtiden?
– Kyrkan är i ett slags omställningsfas. Jag tycker det är helt fantastiskt att nästan 70 procent av befolkningen fortfarande är med i Svenska kyrkan. Det är helt otroligt bra i ett sekulariserat samhälle. Det finns en stor längtan efter mening och innehåll och kyrkan kommer aldrig att försvinna. Men den kommer att bli annorlunda.
Vad gör du på julafton?
– Jag tittar gärna på Kalle Ankan om jag är hemma. Tecknad film var jättestort när jag var liten och Kalles jul är nostalgi. Viktigast på julbordet är sillen, sillsalladen och tungan som mamma har lagat, den är fin.
Vad önskar du dig i julklapp?
– Ett varmt underställ som jag kan ha på mig ute på vintern.