Det handlar om relationer som svenska män inlett med kvinnor i andra länder i avsikt att utnyttja dem.
– Slav är ett ord som kommer tillbaka när de berättar, säger Lotta Holmgren på kvinnojouren Blåklockan som poängterar att det inte handlar om alla kvinnor som flyttar till en man i Sverige.
De har tvingats att ställa upp med såväl hushållsarbete som sexuella tjänster och har misshandlats psykiskt och fysiskt. Eftersom de är nya i Sverige och saknar nätverk, kunskap om språket och landet är de beroende av mannen och extra utsatta.
– Ett av de stora problemen är att de är så otroligt isolerade, säger Lotta Holmgren.
Angela Beausang mötte det som kallas fruimport i början på 1980-talet när hon arbetade på kvinnojouren i Gävle, men säger att det är först nu som samhället ser ut att ta itu med att hjälpa kvinnorna.
Hon har suttit med i en statlig utredning som blev klar i somras, där de har tittat på situationen i Gävleborg och fyra andra län.
– I princip är våra förslag tagna, säger hon och syftar på Roks ståndpunkter.
Utredningen vill ta bort den så kallade tvåårsregeln och se mer granskning av männen. Kvinnorna bryter upp från och lämnar sitt liv i hemlandet och får tillfälligt uppehållstillstånd i två år.
Lämnar de den misshandlande mannen utvisas de och ibland är det mannen som kastar ut dem strax innan de två åren har gått, vilket är vanligast på Blåklockan.
– Det jag ser är att vi måste sluta använda kvinnor som handelsvara. Vi måste ta hand om de här kvinnorna, vi kan inte dumpa dem, säger Lotta Holmgren.
Blåklockan har fått 200 000 kronor av Socialstyrelsen för att hjälpa förbättra samarbetet mellan kvinnojouren, socialtjänsten och migrationsverket i Söderhamn, liksom i Frida, en samarbetsgrupp med rättsväsende, landsting och kommun mot våld i nära relationer.
De har också tagit fram broschyrer på de tolv vanligaste invandrarspråken.
Lotta Holmgren hoppas också att de ska kunna göra en kartläggning.