Men det blir i alla fall en slutvecka som avgör slutplaceringen för Gefle IF. Och dessutom kastas man rätt in i guldstriden, när de tre matcher man ska spela börjar med Elfsborg borta måndag 29 okt. Efter det Gais borta torsdag den 1 november – och så sista matchen hemma på Strömvallen söndag 4 november: Helsingborgs IF.
Pust.
När Syrianska–Gif Sundsvall har fördelat poängen på måndag går det att fundera ut vilken puls som gäller den här sista allsvenska veckan.
Gefle IF är inte laget som vänder matcher i årets i allsvenska. Man har som bäst tagit sig ikapp någon enstaka gång, och nu fanns lite mer än tio slutminuter i matchen mot Åtvidaberg där GIF jagade en 2–2-kvittering som aldrig kom.
Visserligen blev det Oremål på Strömvallen för första gången sedan våren 2008 – och det var väl på tiden och därmed kanske matchens händelse.
Men det gav just bara de där tio minuterna av nykläckt hopp, men ingen poäng.
Det var Åtvidaberg som kunde jubla över en mycket viktig seger, men det var GIF som faktiskt startade bäst och hade den där lilla kontrollen av spelet i den första halvleken som skulle bana väg för ett ledningsmål.
Då kom det första misstaget på mycket länge, man hade fyra nollor i rad med sig in på planen, för GIF. Mittbacken Olof Mård avancerade ända in på Åtvidabergs planhalva, fick bollen för långt ifrån sig – och vände på spelet och fixade till 0–1 i 19:e minuten.
Då hade GIF haft ett ribbskott av Jonas Lantto, som återigen var en av lagets och även planens bästa spelare. Som det brukar vara när GIF har form och självförtroende, så kan Lantto lägga till de där sista procenten av spelkvalitet och kreativitet. Lantto fortsatte nu sina fina vandringar in från vänsterkanten, och detta samtidigt som Alexander Faltsetas är konsekvent bra på inre mittfältet ger GIF både stadga, och nya möjligheter.
...jag svek själv, förresten. Det började regna när jag gick till Strömvallen , så jag kom felklädd utan paraply, regnjacka, täckbyxor, stövlar och vad som i övrigt krävs för att överleva på Strömvallen från 1923 och såg därför matchen inifrån den där lilla presskuren som hänger på randen till Gavleån.
Därför citerar jag bara Per ”Texas” Johansson från twitter när det gäller de 2 337 tappra:
”När man ser publiksiffran mellan Gefle-Åtvidaberg så undrar man nästan om Gävleborna vill ha ner klubben i Superettan.”
...undrar om inte Hugos klackfint med bollen när han avvärjde ett friläge var matchens delikatess förresten.
SAIK besegrade Villa-Lidköping i samtliga tre matcher förra säsongen, så därför var det inte helt ologiskt att guldfavoriten Villa-Lidköping nu vann bandypremiären i sin hemmaarena med 6–4.
Villa-Lidköping styrde och ledde hela matchen, även om det var på väg att bli lite mer dramatiskt när Erik Pettersson smaskade in reduceringen till 3–4.
Det fanns dock en viss passivitet i SAIK:s spel som störde, jämfört med exempelvis insatserna senast under World cup.
...Erik Säfström gjorde dock SAIK:s första mål i elitserien, och var den ledande spelaren. Gissa om vi kommer att skriva om honom i vinter.
Lagkaptenen och skyttekungen Christoffer Edlund var alldeles för osynlig, eller rättare för ofta i fel position. Men han dunkade ändå in straffen som spikade slutresultatet 4–6 i sista spelsekunden. Som nån typ av markering att det bara har börjat, tror jag.
Men trots 4–6 i en premiär, elitserien rullar igång med full omgång på onsdag då det även är SAIK-Ljusdal, väljer jag ändå några intressanta siffror ur en enkät som Svenska bandyförbundet
gjort.
Frågan löd: Vilken klubb leder utvecklingen i svensk bandy? – och svaret var Sandvikens AIK 41 procent, Villa-Lidköping 18 procent och Edsbyn 13 procent.
Det är slutsålt på magiska vändningar den här veckan.
Det kanske också är slutsålt på sena, poänggivande Gefle IF-mål den här säsongen.
I den näst sista allsvenska hemmamatchen den här säsongen (!), blev det 1–2 mot Åtvidaberg – och det är möjligt att GIF:s nuvarande 32 poäng räcker ända fram ändå.