Cicki Dahlqvist ser det som att hon har fått en andra chans i livet.
– Jag tar det mycket lugnare nu, säger Carl-Olov Enqvist.
När han segnade ner på gatan 1997 var han 41 år och som brandmästare på kurs i Göteborg. Läkarna har inte kunnat ge någon förklaring; själv tror han att stroken kom av stress.
Cicki Dahlqvist var 44 år och reparatör på Ericsson när hon fick sin stroke 2004. Hon hade åkt till sjukhus med hjärtklappning på fredagen och under helgen kom stroken. I efterhand visade det sig att hon hade struma.
Både satt i rullstol med högersidig förlamning och Carl-Olov Enqvist hade förlorat nästan all talförmåga. Cicki Dahlqvist kunde varken tala, läsa, skriva eller räkna, samtidigt som hon visste precis vad hon vill säga.
– För jävligt, beskriver hon känslan.
– Allt är rätt inne i hjärnan, men det blir fel när det kommer ut.
Den viktigaste frågan för henne då var hur hon skulle kunna prata med sina barn, som då gick i sexan och nian, igen.
Det tog ett, ett och halvt år innan hon kunde säga en mening. Hon tappade allt självförtroende efter stroken. Ett år på Forsa folkhögskolas afasikurs gav henne det tillbaka.
För Carl-Olov Enqvist kom talet tillbaka fortare så att han kunde börja prata med sin familj.
Envetet har de arbetat sig tillbaka till språket och rörligheten igen. Tränat, tränat, tränat. Envisa är de båda två.
– Det måste man vara, säger Carl-Olof Enqvist.
Milstolpar på vägen har varit att få tillbaka körkortet och att börja jobba igen. Carl-Olov Enqvist återgick till Gästrike räddningstjänst på 25 procent ett år efter stroken, där han i dag gör insats- och utbildningsplaner. Cicki Dahlqvist jobbar halvtid på Gävleborgs afasiförenings kontor med medlemsregistret, kortkurser, redovisning och bidragsansökningar. Afasiföreningen har betytt mycket för båda, bland annat för träningsmöjligheterna.
Carl-Olov Enqvist är också ordförande i länsföreningen sedan flera år.
Han tycker att han blivit bra bemött när han haft svårt att få fram orden. På jobbet har alla ställt upp. Cicki Dahlqvist har mött problem i butiker.
– Alla har inte så stor förståelse.
I dag tycker de inte att afasin är något större hinder, även om den fortfarande påverkar dem. Cicki Dahlqvist berättar att om hon pratar i två-tre timmar börjar hon tappa orden.
– Namn, som på dig till exempel, det är jag grymt dålig på, säger Carl-Olof Enqvist.
– Det är en tröskel att försöka säga något när man har svårt att göra det, men nödvändigt, annars blir man isolerad säger han.
– Man måste prata.
Anna Bagge