VM-guld i vintras, följt av SM-guldet med SAIK, och så turneringssegrar både i Champions cup i Edsbyn och i World cup i Sandviken.
Linus Petterssons prisskåp börjar fyllas på ordentligt. Men jättepokalen från World cup hamnar i Zorkijs klubblokaler. Det var en efterlängtad seger för Moskvaklubben, som bara vunnit en gång tidigare – 1990.
– Det märks att det är oerhört stort för ryssarna. Det är ju stort för en annan också, jag har aldrig vunnit World cup förut, men inte på samma sätt, säger Linus Pettersson.
Den förre SAIK-spelaren styrde försvarsspelet från sin liberoposition, men finalen mot Jenisej blev aldrig någon spelmässig höjdare. Det var två trötta lag som spelade sin tredje match för dagen. Då var semifinalen mot SAIK desto tuffare, och bättre.
– SAIK har ju ett av världens bästa offensiva spel, så det var mycket att hålla reda på. Jag trodde jag skulle ha en fördel av att jag visste ungefär vart bollen skulle gå, men trots det så small det överallt ändå.
• Det verkar som de klarar sig bra utan dig, och utan Daniel Berlin?
– Ja, helt fantastiskt. Det var likadant i fjol när vi tappade spelare, dom bara maler på liksom. Alla man pratar med är oerhört imponerade av Sandviken på det sättet.
– Och det var väldigt jämnt mellan oss. SAIK kunde vunnit både gruppmatchen och semifinalen, men vi fick med oss de resultat vi behövde, det är starkt.
I SAIK och landslaget har Linus Pettersson mestadels spelat back, i Zorkij blev han snabbt libero. Och det är viss skillnad.
– Jag tycker nog det är roligare att vara libero, det blir mindre poffa och mer åka. De ville nog se mig med egna ögon innan de bestämde sig känns det som.
I Krasnogorsk bor han bara en halvtimmes promenad från bandyarenan, tränar två gånger om dagen och umgås dagligen med landsmännen Patrik Nilsson och Johan Esplund. Ett ganska behagligt liv för en bandyspelare.
Och ännu lättare blir det när laget vinner.
• Bara ligan kvar nu då?
– Ja, nu är det bara att fortsätta köra. Vi har ett bra lag, med många unga duktiga ryssar.