Fysikprofessorn Claes Fahlander har jobbat på flera universitet både i Sverige och utomland och är just nu verksam i Lund. Men det var i Gävle som fysikintresset väcktes.
– Jag gick gymnasiet på nuvarande Vasaskolan och blev inspirerad av en fysiklärare som hette Berg. Det var där jag bestämde mig för att läsa matte och fysik i Uppsala, säger Claes Fahlander.
Han kom till Gävle från Göteborg som tvååring och växte upp i Valbo. Banden till hemstaden är starka och han besöker regelbundet sin syster som fortfarande bor kvar.
För sex år sedan valdes han in i Kungliga Vetenskapsakademiens fysikklass som inom sig utser den kommitté som tar fram förslag till nobelpristagare i fysik. Förslagen ska sedan godkännas av hela akademien, men det brukar mest vara en formalitet.
– Under arbetets gång fungerar fysikklassen som bollplank. Varje år nomineras väldigt många och det är alltid lika svårt att bestämma sig.
Årets fysikpristagare är amerikanen David Wineland och fransmannen Serge Haroche som hittat varsitt sätt att mäta och styra kvantpartiklar (se grafik). Unika och fantastiska prestationer, menar Claes Fahlander.
– Kvantmekanikens värld är väldigt underlig. Där kan en och samma partikel befinna sig på två ställen samtidigt. Deras forskning ger en tydligare och bättre förståelse för sådana fenomen som inte existerar i vår vanliga värld.
Upptäckterna kan även få praktisk nytta.
– Man talar om att bygga kvantdatorer som kan bli avsevärt mycket snabbare än dagens datorer. Men det ligger i så fall en bra bit in i framtiden, säger Claes Fahlander.
Han har själv forskat i experimentell kärnfysik – ett område som har många beröringspunkter med nobelpristagarnas forskning.
– Atomfysik och kärnfysik är besläktade. Det går inte att förstå sig på en atomkärna utan att använda kvantmekanik, säger Claes Fahlander.