Stor och mäktig är ord som kan beskriva Staffans kyrka. I morgon startar firandet av kyrkans 80 år med en rad program, de flesta med musikanknytning. Den 12 oktober 1930 lade ärkebiskop Natan Söderblom den allra första grundstenen till den nya kyrkan, men han fick inte själv se den färdig. Han avled sommaren 1931.
1916 hade Gävles folkmängd ökat så mycket att Gävle stads församling helt enkelt blivit för stor och man delade upp den i Heliga Trefaldighets församling och Staffans församling.
– Man pratade om att man delade utifrån taxeringskalendern, säger Peter Stjerndorff församlingens nuvarande kyrkoherde.
Då fanns ingen kyrka på Brynäs bara en stor kyrksal i Staffans hus som användes som församlingskyrka efter delningen. Det fanns en ekonomisk gemenskap mellan de båda församlingarna i staden och man hade under lång tid avsatt pengar till en ny kyrka, annars hade det inte varit möjligt.
Men det dröjde många år innan beslutet fattades. Placeringen var en viktig fråga. Länge ville man bygga kyrkan högst upp i backen på Brynäsgatan intill Staffans hus. Men det godkände inte Gävle stad. Brynäsgatan var en viktig trafikled och en stor kyrka skulle sätta stopp. Efter många turer enades man om nuvarande plats och 1925 fick arkitekten Knut Nordenskjöld uppdraget att rita kyrkan.
Knut Nordenskjöld var på den tiden en känd kyrkorestaurerare och -arkitekt. Han var samtida med Ragnar Östberg som ritade Stockholms stadshus.
– Nordenskjöld hämtade det bästa från många epoker, säger Peter Stjerndorff. Här finns barock och medeltid.
Intressant är att Nordenskjöld ritade allt själv, allt från själva byggnaden till inredningsdetaljer som till exempel ledstängernas knoppar med bibliska motiv. Kyrkobygget startade på hösten 1930 och bara två år senare var det imponerande bygget färdigt att invigas.
Peter Stjerndorff berättar att kyrktornet med sina klockor var färdigt redan vid årsskiftet 1931-32 och att man ringde in det nya året med de nya klockorna.
Mycket lite har förändrats i kyrkan sedan 1932. En på den tiden omdiskuterad Kristusfigur i ek, gjord av Asmund Arle, finns sedan 1956 till höger i koret. Först sa domkapitlet nej, men ändrade sig efter fyra år. På den tiden stod dopfunten framför. Den är nu flyttad till Johanneskapellet, ett litet kapell till höger som används till dop och vigslar när man inte är så många eller vill ha en mindre ceremoni.
Ny är en mindre orgel nedanför predikstolen, den kommer från Andreaskyrkan som avkristnades 2000. Den gamla orgeln på läktaren används i större sammanhang och väntar på renovering.
På sidoväggarna vid altaret finns två nya skulpturer. På den högra sidan finns en bronsskulptur föreställande Staffan gjord av Maggie Wibom. Bronsskulpturen fanns hos en man som ville att när han dog skulle skulpturen tillbaka till Brynäs. Peter Stjerndorff kontaktades av mannens dotter och nu sitter skulpturen med perfekt belysning på väggen bortanför altaret.
På andra sidan altaret finns en träskulptur föreställande Maria och barnet gjord av Per Nilsson-Öst. Den skulpturen har Peter Stjerndorff själv valt i konstnärens ateljé efter hans död på uppmaning av Lena Nilsson-Öst.
I dag innefattar Staffans församling Brynäs, Hemlingby, Furuvik, Mårtsbo. Av cirka 15 000 personer 15 000 tillhör 11 000 svenska kyrkan. Till en vanlig högmässa kommer det cirka 50 personer.
Blir det inte tomt i ett så stort kyrkorum?
– Jag tycker att det fungerar väldigt bra, säger Peter Stjerndorff. Det är roligt att hålla gudstjänst. Man kan säga att alla får ett större privat område när det är glest i bänkarna.
– Hela din själ får plats, säger han målande.
Staffans kyrka är känd som musikkyrka. Här är det ofta konserter av både profan och kyrklig karaktär. Här finns fyra körer, en barnkör, Hemlingbykören, Staffanskören med bara kvinnor och så Motettkören där deltagarna förväntas ha god notvana och öva själva.
Alla vuxenkörerna deltar i söndagens jubileumskonsert tillsammans med delar av symfoniorkestern.
Längst ner i kyrkan finns ett antal bord och stolar som används till kyrkkaffet efter högmässan. Nu på söndag blir det säkert mer än fullt när man firar jubilaren med tårtkalas.