Han bara stod och väntade trots att stressklockan pressade, pucken kom – och Enterfeldt sprätte upp den i nättaket. 3–2 mot Timrå med minuten kvar.
En rätt skön, och framför allt imponerande vändning mot Timrå som under de första tidiga omgångarna gjort en försiktig Håkan Dahlby mot experter och fans och tagit poäng här och där.
Nu ett turligt 1–0 när Simon Önerud sköt i Christian Djoos bröst, fick tillbaka pucken och sköt nästa skott förbi Honken redan efter 5,46. Och innan perioden var över 2–0, efter en betydligt tyngre prestation när man pressade sönder hemmalaget.
Där nånstans kunde matchen ha skenat iväg till en bortkastad lördagseftermiddag, för såväl Brynäs som supportrarna (5 498) på plats.
Men mästarna visade sig vara mästare på att vända ett underläge och en match. Just det man ska vara.
Visst, hade nåt av stolpskotten slunkit in för Timrå hade jag väl surrat om annat – men nu stegrade Brynäs insatsen i den andra perioden. Och fortsatte utan fruktan i den sista.
Av fjolårets power play har statistiskt sett inte synts mycket, men Brynäs hade två chanser i den första perioden och prestationen var bra – men resultatet var noll.
Nu kom 2–2 precis när det skulle när kusinerna Calle Järnkrok och Elias Lindholm var först och sist i ett snabbt triangelspel. Mellan dessa fanns Sebastian Lauritzen som nog faktiskt sköt mot Gävlekillen Joakim Lundströms bortre stolpe.
Men Elias Lindholm stod där, och gjorde ett perfekt benskyddsmål. Det var hans första i elitserien. Det kommer fler. Det kommer snyggare. Det kommer att komma ännu fler, och räkna dom alla innan den här laddade talangen till slut dras över till NHL.
Jag skriver alltså om en ung hockeyman som inte har fyllt 18 än, och därför inte ens draftad – men en som får varenda NHL-scout att dregla och spilla kaffe så snart han får pucken.
Tack och lov att det inte är lockut i talangfabriken.
För bara några dagar sedan bedömde jag Johan Harju som en vilsen själ i en Brynäsdräkt. Sedan gjorde han två mål, de första i den nya klubben, mot Skellefteå. Och nu ett vägledande 1–2 mot Timrå i den andra periodens inledning. Harju är faktiskt på gång, och var bra i spelet med stort intresse, vilja och kropp.
Och Enterfeldt, han prickade alltså in 3–2 som avslutning på en liten uppvisning i fysisk och idrottslig moral. Nu väntar just ett återvändande för återvändaren – eftersom Brynäs i nästa match möter serieledande Luleå borta på tisdag.
...när spelarna tackade varandra efter matchen såg jag nästan varenda Brynäskille lite extra vänligt klappa om Joakim Rohdin, en av vårens guldhjältar men numera i Timrå. Sånt där blir man rätt glad över, och visar vilket virke 2012:s mästare var snickrade av.
Gästrikland–Medelpad 2–0. Gefle IF åkte upp till Norrporten arena i onsdags, och roffade åt sig en 1–0-seger – och har därmed under 2000-talets allsvenska och kval vunnit sex gånger mot Gif Sundsvall och kryssat övriga två.
När Brynäs vann i går mot Timrå, så var det elfte raka hemmasegern; nio trepoängare och två efter övertid/straffar.
13 938 var en rad siffror som bara var en rad siffror. På fel plats dessutom.