De loppisfyndade 50-talsfåtöljerna har redan tagit plats i vardagsrummet i den stora hyresrätt som Kajsa Ravin och hennes familj har lyckats få tag på vid Stortorget. Bakom flyttkartongerna står en gigantisk Jan Håfström-målning, inhandlad på Ikea.
– Jag har ingen dyr konst hemma. Min inställning är att den bästa konsten finns på museum och ägs av oss alla tillsammans, säger hon.
Hon borde veta. Under fem år, fram till och med 2005, arbetade Kajsa Ravin som handläggare på Statens Kulturråd. Hon har även jobbat på en rad olika museer i Stockholm.
Men konstintresset har inte alltid funnits där. Det var inget hon ärvde från sina föräldrar. När hon hade gått ut gymnasiet i Sundsvall, där hon växte upp, for hon till Florens för att plugga ett år.
– Kommer man till Florens är det svårt att inte läsa konsthistoria. Det är som att bo i ett museum, säger hon.
Tillbaka i Sverige fortsatte hon med att studera konstvetenskap på Göteborgs Universitet och museologi på universitetet i Amsterdam.
2007 lämnade hon så konst- och museivärlden i Stockholm för att bli chef för kultur- och föreningsstöd i Karlstads kommun. Plötsligt fick hon även idrottsfrågorna på sitt bord.
– Man kan säga att jag har gått från att vara nörd till att bli generalist. Om jag stannat i Stockholm hade jag nog fortsatt vara nörd. I Karlstad blev jag tvungen att lära mig nya saker och insåg hur kul det var, säger hon.
På frågan om hon föredrar att vara nörd eller generalist svarar hon både och.
– Jag är glad att jag har fått vara specialist och skaffa mig djup kunskap inom ett område. Det gör det nog lättare att se andra områden, säger hon.
Nu har hon precis lämnat Karlstad för det nya jobbet i Gävle.
Hennes familj har flyttat med henne.
– Det måste pirra lite i magen när man söker ett nytt jobb, och det gjorde det med det här jobbet. Jag har varit i Gävle en hel del genom mitt arbete på Statens Kulturråd och fått en positiv bild av förvaltningen och stans kulturliv, säger Kajsa Ravin.
Hur kommer då Gävleborna att märka av att kommunen får en ny kultur- och fritidschef?
Kajsa Ravin är försiktig med att komma med några utfästelser. Först vill hon sätta sig in i verksamheten.
– Jag kommer inte att tycka något på en gång. Det måste få rinna lite vatten under broarna. I en demokratiskt styrd organisation är det inte heller jag som sätter visionerna, utan politikerna. Men jag ska försöka se till att jag och förvaltningen kommer med de bästa lösningarna. Det är lite tidigt att säga hur det kommer att märkas, säger hon.
Men en idé som hon bär med sig från Karlstad är drop-in-idrott. Flera av Karlstads idrottshallar har haft öppen hallverksamhet på fredags- och lördagskvällar. Då har vem som helst fått komma dit och gratis prova vilken idrott de vill, beroende på intresse och förmåga.
– Det har varit oerhört uppskattat, över all förväntan. Många har inte råd att ta del av idrott och då gäller det att hitta andra sätt, säger hon.
Under drop-in-kvällarna har det kommit barn och ungdomar som normalt aldrig idrottar utanför skoltid. De har kommit från stadens alla delar – ett bra sätt att integrera, menar Kajsa Ravin.
– Det skapar en enorm glädje bland barn och ungdomar när de ser att de får komma till de nya hallar som byggs. Då får ungdomarna något att göra också i stället för att bara hänga på stan. De får chansen att hitta sin grej och växer som människor, säger hon.
Hon tror att något liknande skulle gå att göra i Gävle i samarbete med idrottsföreningarna, kanske i de idrottsanläggningar som finns och ska byggas på Sätraåsen. I Karlstad ska kommunen börja jobba på ett liknande sätt inom kultursektorn.
– Det vet jag att man är bra på redan i Gävle, säger Kajsa Ravin och nämner länsmuseet och konstcentrums öppna förskola.
Kajsa Ravin efterträder Mats Öström som kultur- och fritidschef i Gävle kommun – en man som gjort sig känd för sina visioner. Till sin efterträdare har han lämnat ett visionsdokument där det bland annat står att biblioteket borde rivas och byggas upp på nytt på samma plats eftersom fastigheten är i dåligt skick och behöver utvecklas.
Men Kajsa Ravin passar sig för att tycka till i aktuella frågor. Hon vill exempelvis inte säga vad hon tror om Gefle IF:s planer på en ny fotbollsarena på Sätraåsen eller hur hon tycker att Gasklockeområdet bäst ska användas.
– Jag är inte tillräckligt insatt än, säger hon.
Hon tänker börja med att lära känna ledningsgrupp och personal och åka runt och besöka alla olika verksamheter för att ”se styrkor och utvecklingsområden”.
– Jag har beställt halv- och heldagar med ledningsgruppen så att de får visa mig allt, säger hon.
Utifrån det du känner till – är det något du saknar i Gävles kultur- och fritidsliv?
– Jag tror inte det. När man flyttar ser man skillnaden och min bild är att Gävle har både ett mer omfattande idrottsliv och ett större kulturliv än Karlstad. I Karlstad valde man att ha ett mer ideellt kulturliv, här finns fler institutioner.
Hur är du som chef?
– ”Managment by laughing” sa en kollega, haha. Jag vet inte om det är helt sant. Jag är väldigt drivande och utvecklingsinriktad, och gillar organisations- och personalfrågor.
När vi pratades vid efter att du fått jobbet i september svarade du att du hejar på Färjestad i hockey, men lovade att ändra dig till den 1 januari. Hur blir det nu?
– Ja, haha... Ärligt talat var jag inte så hockeyfrälst under min uppväxt i Sundsvall, men i Karlstad går det inte att bo utan att vara engagerad i hockey. Det var samma sak när jag bodde i Florens och Amsterdam, där går fotbollen inte att missa. Att heja på ett lag handlar för mig om att vara en del av lokalsamhället. Så ja, jag kommer att börja heja på Brynäs nu. Och GIF.
Foto:
Att heja på ett lag handlar för mig om att vara en del av lokalsam- hället. Så ja, jag kommer att börja heja på Brynäs nu. Och GIF.