Kvart i sex borde han stiga upp för att hinna äta frukost i lugn och ro. Ofta går det trögt att komma ur sängen, mamma får tjata.
– Jag är morgontrött trots att jag brukar gå och lägga mig vid niotiden på kvällen, säger Jesper Blixt.
Men den här morgonen är läget under kontroll. På med kepsen och skorna, sedan en kort promenad ut till Dalkarlsbovägen där bussen dyker upp prick 6.35.
– Det är jobbigt att åka så långt varje dag, ibland får jag lite ont i huvudet. Det är ingen idé att göra läxor för då blir jag åksjuk. Jag lyssnar på musik i stället och försöker sova, säger han.
Bussresan in till Hedesunda tar en dryg halvtimme. Sedan får han vänta i cirka 15 minuter innan nästa skolbuss avgår mot Gävle. Klockan 8.15 är han framme vid Solängsskolan.
Tur och retur färdas han elva mil varje dag. Den sammanlagda restiden blir tre timmar och 20 minuter.
– Jag brukar komma hem strax före klockan 17. Det blir inte mycket fritid, för det mesta hinner man bara äta, göra läxor och titta lite på tv, säger Jesper Blixt.
Han är gitarrist i Blixterz som brukar spela på olika ställen i Hedesunda. Just nu är han och övriga bandmedlemmar på god väg att spela in en skiva med rock’n’roll-covers.
– Vi repar hos en kompis en timme varje vecka. För att hinna med det brukar jag åka direkt dit och äta middag, säger han.
Att ha långt till skolan under högstadiet är inget nytt för Hedesundaborna som bor ”utomälven”, så har det varit i flera generationer. Innan bron byggdes år 2002 ingick dessutom en färjeresa över Dalälven som förlängde restiden ytterligare.
– Under realskoletiden bodde eleverna inackorderade i Tierp. Det fria skolvalet gör att ett fåtal elever går i Söderfors och Tierp även i dag, men då har de inte rätt till skolskjuts, säger Curre Hamrén, utredare på barn- och ungdomsförvaltningen.