Och det var väl egentligen bara en tidsfråga innan Benny Anderssons orkester skulle komma med sitt bidrag. Men det verkar inte vara kommersiella aspekter som styrt när Benny Andersson tagit tag i detta projekt (han har egentligen inte mycket till övers med julskivor). Nej, det handlar om lusten, eller som han sade en intervju med TT Spektra ”det vore roligt att göra Schuberts militärmarsch som den ska framföras”.
För den BAO-inbitne så känns det mesta igen. Benny Anderssons och hans medmusikanter har ett alldeles eget anslag, oavsett om det handlar om dansbandsmusik, visa, folkmusik eller Schubert. Men jag önskar att hans hjärna eller mage fått bestämma mer.
För även om det här skiljer sig från de flesta andra julskivor så är albumet tyvärr fyllt av transportsträckor. Typiska Anderssonska instrumentallåtar, ett julpotpurri, ”Nu tändas tusen juleljus” med förvisso vacker sång av Helen Sjöholm, är bara några i raden av låtar som jag hade klarat mig utan.
Nej, det är titelspåret och framför allt ”Vinterhamn” som lämnar några bestående avtryck. I den sistnämnda kompositionen glimtar återigen det där vemodet till som alltid funnits där i Anderssons kompositioner.
Nu får det här lustfyllda projektet bara godkänt.
Henrik Larsson