Sedan 2006 bor Johan och Kristina i Villa Villekulla i Ockelbo med döttrarna Michelle och Melissa. Två bestämda yrväder som påminner mer om Madicken och Lisabet än om Pippi och Annika.
Tjejerna gillar sitt hus som har stora utrymmen för lek och dans och en historia med en del sagoskimmer.
– Vet du en sak! ropar Melissa som är yngst och spänner ögonen i sin besökare.
– Det finns hemlisar från prins Daniel i garderoben en trappa upp. Han gick här på dagis och då klottrade barnen på väggen. Och om man målar huset gult ser det precis ut som Pippis.
Det är spännande att se sig omkring. Kika in i det väggfasta kassaskåpet från 1906 med gamla namn förevigade i stengolvet och upptäcka den snirkliga järnluckan i murstocken i badrummet som påminner om sagohäxans bakugn.
I Michelles rum finns en vacker portal i trä som ramar in burspråket som ett litet tornrum.
Samtidigt är det en supermodern bostad med designad köksinredning från Frankrike, automatisk fläkt som fälls ut när man trycker på en knapp, fiffiga rullgardiner i badrummet som rullas ut nerifrån och en musikspegel med inbyggd musikanläggning.
Det var huset som tog dem till Ockelbo och i dag stortrivs familjen på en mindre ort där det är mycket liv och rörelse. Tidigare bodde de i Storvik och en gång när de var på genomresa fick de se en skylt om att villan var till salu. De fick en impuls att stanna till och kika in och hamnade på en visning.
Då var insidan ingen vacker syn, men Johan och Kristina såg möjligheterna och började fantisera om vad de ville göra. De bestämde sig för att lägga ett bud och villan blev deras.
De flyttade in i befintligt skick i slutet av sommaren och ett nytt äventyr tog fart.
Huset hade varit kommunal förskola i cirka 30 år. Det fanns tre små toaletter på nedre planet men inget badrum, köket var litet men det fanns två stora salonger. De såg direkt att de kunde göra om köket till ett badrum.
Ett nytt kök passade bra i salongen med det större burspråket där det blev en självklar plats för matbord. Väggen mellan salongerna tog de bort och på det viset har de skapat en modern, öppen planlösning mellan kök och vardagsrum.
Rörmokeri och tapetsering lejde de bort, men så mycket som möjligt har de gjort själva. De har hela tiden bott i sitt projekt och den första vintern duschade de i källaren med iskalla stengolv.
– Första halvåret satt vi i hallen och åt, säger Kristina och ler. Både köksmöblerna och spisen stod länge i hallen.
– Det blev våra familjekvällar att dra nubb ur golven, slipa och lacka och båda tjejerna hjälpte till, fortsätter Johan. Det var fyra lager med plastmattor och under dem spikade masonitskivor med miljontals med nubb. Taken var sänkta med ljudisolerande skivor. Vi rev ut allt det som kommunen hade satt in och flera containrar med bråte gick till återvinningen. Kakelugnarna hade inte använts på 30 år och var fulla med skatbon. För att komma åt att köra med viskor i alla rören fick vi ta upp nya hål i väggen.
I dag sprakar elden rofyllt i det supermoderna köket. Mitt på golvet står en skinande köksö med en yta i labradorgranit och över bänken lyser en mustig tomatröd skiva som man kan skriva kom ihåg-listor på. Det finns inte många överskåp, men desto fler bänkskåp med bra plats för serviser och skafferi.
Hallen har fått en svartvit Eccotapet med ett fint mönster i sammet och den svängda trappan är målad i högblankt svart som är lätt att torka av men som framhäver märkena i det gamla träet.
– Det finns en tanke med det, säger Johan. Även om vi har en modern smak ska det synas att det är ett gammalt hus. Trägolven i huset har också mycket märken.
På varje trappsteg ligger en tjock och röd matta som känns varm och mjuk för fötterna och samtidigt skyddar mot halka. Trappmattorna var svåra att få tag i men till sist hittade de en affär i Söderhamn som dessutom var hälften så billig som de på nätet.
På övervåningen kommer man till en större möblerbar hall som ska bli en lounge, tre sovrum med olika former och ett badrum med stora, vita plattor på golvet. I duschen gnistrar det av mosaiken ”krossad is” och blandarna till handfatet skiner som formsköna ank-skulpturer på rad.
På utsidan har de målat både tak och fasad. Med hjälp av gamla fotografier har de försökt efterlikna hur huset såg ut förr. Vinden är ännu oinredd men där funderar Johan på att göra ett whiskyrum.
Kristina har anlagt ett trädgårdsland och en hallonhäck, men det mesta av trädgården är kvar att göra och planen är att ta itu med den till sommaren. Om det inte kommer något annat emellan förstås. Tre gånger har de varit i Thailand och de reser alltid på sommaren. Då är det både billigare och mindre med turister, små, korta regnskurar är bara skönt när det är riktigt varmt.
– Det var några år sedan sist, så det börjar kanske bli dags att åka snart, säger Johan och skiner upp. Vårt hus är vår stora hobby men vi är förälskade i Thailand.
Villa Villekulla i snön.