Många män och många musiker tog plats i den ikväll ganska kalla cylindern som Gävle Konserthus är men som tur var värmde kvällens trio oss ordentligt.
Först som ett förband till sig själv visades 3 nya låtar av Daniel Lanois med tillhörande film, fantasieggande ambient som lovade gott.
Ett sparsmakad blått ljus var färgen för kvällen, både som ljus och ljud, lite i samma ton som det fantastiska album med Bob Dylan Time out of mind som Lanois producerat. Redan i första låt The Maker stiger publikjublet, musikaliskt är trion (Jim Wilson på bas och Brian Blade på trummor) hur tajt som helst, Brian Blade är en jazztrummis och spelar som Stewart Copeland gjorde i Police, liksom hela tiden överallt men det låter aldrig överdrivet. Det är lite spretigt musikaliskt, oftast är det lite som JJ Cale men lite hårdare eller som Ry Cooders filmiska ljudlandskap men sen kommer några countryballader på franska som låter en hel del New Orleans men det kanske är lika mycket Kanada men allt är förmodligen bara ett bevis på hans kärlek till musik.
När han säger mellan några låtar att det sägs att musiken håller dig evigt ung får han inte bara en rungande applåd utan en hel del skratt också, han skojar även att trummisen som är från Los Angeles fått sett snö för första gången i sitt liv. Låtarna är suggestiva och långa men blir inte tråkiga utan oftast otroligt vackra. Som sista låt spelar de en version av Tenor Saws Ring the Alarm och ska jag vara ärligt så hade jag förmodligen inte hört att det var den låten om de inte presenterat den och då ska ni veta att jag älskar originalet.
Stående applåder lockar in trion igen och en magisk The Collection of Marie Claire börjar.
Och inte ens efter extranummer släpper vi av trion utan de ropas in igen. Men till sist får en kall kväll med vacker musik sitt slut och ni som inte var där missade verkligen något.
Peter Alzén