Efter fem år av mental förberedelse är Noonie Bao redo att stå i centrum.
25-åriga Noonie Bao bjuder på kaffe i sina föräldrars knuttecafé på Södermalm i Stockholm. I mitten av det Berlininspirerade fiket med anslutande mc-garage står ett piano, som en stående inbjudan till dottern. Sedan 12-års ålder har Noonie Bao skrivit låtar. Hur det lät då? Utan att tveka brister hon ut i refrängen till ”Killar”, hennes allra första alster.
Men det har inte alltid varit så lätt att dela med sig.
– När jag var tonåring var jag väldigt mycket för mig själv på mitt rum. Jag ville inte berätta för någon att jag skrev låtar för det var skämmigt och pinsamt i den åldern att sjunga om känslor på det sättet, säger Noonie Bao och förklarar att det största ögonblicket i karriären var när hon som 14-åring tog mod till sig och överraskade mamma och pappa i vardagsrummet i Tumba.
– De var de första jag sjöng för. Det var ett viktigt steg för mig att våga sjunga för andra.
Hela hennes liv har präglats av det där. Genom små trevande försök har hon närmat sig det otrygga. Slitits mellan rädsla och nyfikenhet. Men när hon väl lät Myspace-låtarna ligga uppe mer än ett dygn lät inte hyllningarna vänta på sig.
På samma sätt har hennes första singlar fått ett enormt genomslag bland kritiker som lyfter henne som nästa svenska popexport och drar paralleller med både Robyn och Lykke Li. Men det tog fem år.
– Jag har fått vänta på att våga göra det, men nu känns det helt rätt, säger Noonie Bao som nyligen släppt sitt debutalbum ”I Am Noonie Bao”.
I nutida svensk poptradition är det glatt på utsidan men sorgset på insidan.
Själv hoppas hon att plattan ska uppfattas som lekfull och gränslös, vilket känns som en rimlig beskrivning av något som innehåller både en Enya-hyllning och inslag av en svartlistad gatumusikerfetisch.
– Hade jag brytt mig om vad andra tycker så skulle jag nog inte haft med panflöjt på skivan, säger hon.
– Men jag har inte tänkt på vad som är hippt och ballt utan bara gått på vad jag själv tycker om. Det är sporrande med grejer som är tabu.
Sofia Juvel/TT Spektra