Dit har hon kommenderats efter att ha fått avslag på sin ansökan om utresetillstånd till väst. Där, i friheten, finns hennes kille och nu planerar de för hennes flykt. Det kräver en hel del. Barbara står under bevakning och vet inte vem hon kan lita på. Premissen i ”Barbara” låter kanske som en dussinthriller och även om regissören har lånat drag av den genren så pågår den verkliga dramatiken i huvudpersonens inre, mycket skickligt iscensatt av Nina Hoss.
Misstron gror mellan människorna som lever under förtrycket. Därför vet hon till exempel inte var hon har sin kollega på sjukhuset, en hundögd läkare som möjligen rapporterar om henne till överordnade men samtidigt delar hennes passion för yrket. Dessutom är han en hejare på att analysera konst och litteratur. Rembrandt, Mark Twain, Turgenjev, verk som refererar till frihetslängtan och understryker vikten av att berika sitt inre när det yttre måste hållas under stark kontroll spelar en stor roll i filmen.