Efter Lars Jonssons vadskadan 2009, då en skridsko skar upp hans vad, har han varit skadedrabbad. I fjol missade han tretton elitseriematcher och den har säsongen har det hittills blivit sex matcher för Brynäsbacken som nyligen lånades ut till allsvenska Almtuna.
Men även där har matcherna uteblivit för Brynäsbacken – som nu fått svar på skadeeländet: Han har diagnotiserats för ledgångsreumatism.
En allvarlig sjukdom som är kronisk och obotlig.
Men som har, enligt läkare, i största sannolikhet triggats i gång just på grund av den tidigare vadskadan, skriver Brynäs på sin hemsida.
– Beskedet är förstås tungt, det känns riktigt tråkigt. Men samtidigt är det skönt att få ett konkret svar på vad problemen har handlat om. Det här är något som legat och pyrt i kroppen är nu en förklaring till mycket., säger Lars Jonsson när Sporten når honom på fredagseftermiddagen.
• Förklaringen på att du missat träningar och matcher från och till?
– Ja. Jag har ju haft problem med lederna och dessutom har jag känt en oförklarig trötthet. Men vi har trott att det handlat om olika skador. Och dessa har vi behandlat för sig. Då har man varit less och besviken att det hela tiden har dykt upp nya problem.
Hur allvarlig sjukdomen är vet varken Lars Jonsson eller läkarna i nuläget.
– Ett antal leder är drabbade, men vi vet inte om sjukdomen har fortskridit sig. Det här upptäcktes ganska sent och några leder är redan synbart påverkade. Det har hunnit förstörts en del. Men förhoppningen är att inte fler leder hinner påverkas.
På måndag börjar han sin medicinering i hopp om att få bort de inflammerade lederna.
– Nu gäller det först och främst att hitta rätt i medicineringen. Första månaden ska jag bara försöker komma i gång med den. Sedan kan jag förhoppningsvis köra lugn konditionsträning.
• Kommer du att kunna spela ishockey igen?
– Det återstår att se hur det går med sjukdomen, vart den är på väg. Mycket är oklart just nu, men förhoppningen är att jag med rätt medicinering kan återgå till ett normalt liv och kunna spela hockey igen.
– Det finns inga garantier till det, men prognoserna för den här sjukdomen ser betydligt ljusare ut nu än för bara fem år sedan. Forskningen kring den har verkligen gått framåt.
