Säg så här: Du vinner Melodifestivalen, presterar en utklassningsseger i schlager-EM och når fans långt utanför de devota fantasternas skaror. Vad önskar du dig nu?
Loreens svar kommer snabbt och utan tvekan:
– Att jag kunde vara på fem-sex olika ställen samtidigt.
Det har gått ett knappt halvår sedan Loreen viftade bort Europas samlade popansträngning och tog segern i schlager-EM i Baku. Under den tiden har hon hunnit vara hemma ”kanske tre-fyra veckor”, men aldrig mer än några dagar i rad. ”Hemma”, det betyder sena kvällar i studion och liveframträdanden på olika håll i Sverige. På kort tid har Melodifestivalens särling blivit sitt skivbolags nya exportsatsning.
– Det har varit en sån djävla speed. Jag kunde aldrig fatta hur mycket det skulle innebära att vinna Eurovision. Alla sa ”är ni med på vad som komma ska?” och jag bara 'ja, ja'”.
– Sen bara så här, säger Loreen och håller handflatorna för ansiktet som en vägg.
Hur har de här månaderna varit för dig?
– Jag är så van att ta en paus när jag vill, men det är okej för det är jag som har satt igång karusellen och ingen annan. Men jag måste ta till vara på den tid jag får. Det handlar liksom om 20 minuter, vi snackar inte längre några dagar.
Hinner du med privatliv, förhållande, vänner?
– Förhållande, näe... nä, det är så otroligt lite tid. Jag dyker inte in i relationer om jag inte kan pynta in lite, det är ett skräckscenario att bara ”hej då”. Jag träffar vänner och försöker ta hand om dem, men mitt privatliv är väldigt mycket jobb nu.
Sångerskan poängterar hur viktigt det är för henne att kontrollera alla delar av det kreativa arbetet kring hennes musik. Trots att hon plötsligt är en del av en stor pr-maskin är det hon som fattar besluten.
– De här singlarna som har kommit ut är det ingen annan än jag som har valt. Jag visste inte artister inte får möjlighet att välja. Hade det varit så hade helvetet brakat lös.
Tror du att folk tycker att du är svår att jobba med?
– Ja säkert. Om du skapar från själ och hjärta så är det ditt hjärta du läger där, säger Loreen och smäller handen i bordet.
– Ska folk komma in då och börja skära i det? Det finns inte en chans i världen. Innebär det att vi inte har en deal, ja då har vi ingen deal.
Carl Cato/TT Spektra