Den första omgången av ”Allt för Sverige” blev en succé. När pastorn Brian Gerard i finalprogrammet vann en träff med sin släkt i Sverige, tittade närmare 1,5 miljoner på.
Nu inleds säsong två i SVT1 där tio amerikaner besöker Sverige, det land där deras släktingar en gång bodde.
– Det fanns många anledningar till att vara med i programmet. Jag hade aldrig varit i Sverige. Men jag ville komma närmare min familj, min släkt, jag ville bli mer svensk. Sen insåg jag snabbt att jag faktiskt redan är svensk. Kulturchocken vi väntade oss här, den kom aldrig, säger Vernon Neil Ferguson, en 42-årig grönsakshandlare från Virginia.
– Det svenska påverkade mig mycket under min uppväxt. Men att komma hit och verkligen se vad det är att vara svensk, det betyder mycket. Nu kan jag lättare föra över den känslan och släktens historia till mina barn, säger den 32-åriga hemmafrun Anna Brita Mohr från Montana.
De båda programdeltagarna talar sig varma för de andra åtta amerikanerna med svenska rötter och för gemenskapen inom den nykomponerade gruppen och för landet Sverige.
– Min bild av svenskarna är att de är reserverade men inte på ett negativt sätt, eftertänksamma. Sen finns ju det här ”lagom”. I USA ska man ha tydliga åsikter och är kanske inte så bra på att lyssna på andras syn på saken. Då uppskattar jag svenskarnas lyhördhet, konstaterar Anna Brita Mohr.
En hel del är annorlunda den andra säsongen. Inte minst är tävlingarna mindre ”fåniga” och passar bättre in i helheten enligt Anders Lundin.
– Det optimala skulle ju vara att bli av med tävlingsmomentet. Men varje program måste ha en dramaturgi. Det är också ett sätt att provocera fram känslor. Det blir ett avsked i varje program med mycket känslor och folk undrar vem som ska ta sig hela vägen till att träffa sin svenska släkt. Utan det är vi bara ett skönt gäng som åker runt, säger Anders Lundin och fortsätter:
– Jag tycker det är roligt med historia och jag har alltid fantiserat om att ha en engelsk låtsaskompis som jag guidar i Sverige. Nu får jag göra precis det och vara den lärare jag en gång var, säger Anders Lundin.